I april 2014 satt jag begeistrad i Åbo huvudbiblioteks Studio och hörde på Nina Burton. Hon uppträdde på Åbo poesidagar under två pass. Fredag 11.4 stod det "Närhet i Arkimedes tecken. Poeten och essäisten Nina Burton läser egna dikter" i programbladet. Lördag 12.4 höll hon ett föredrag "Om teknik och tecknens konst" som "tidigare gästpoet på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm".
Jag hade inte många nyskrivna dikter i "lådan" (inte sedan 1980-talet), då i april två år tillbaka i tiden. Men bland de enstaka jag sparat på datorns hårdskiva hade jag valt ut en och skickat till Åbo Underrättelsers sommarbilaga. I Milstolpar i gärdsgårdsserien ingår den som (ii) i dikten Kvalmusik i sex akter (för övrigt också publicerad i tidskriften Horisont, 2/2015).
Efter att ha lyssnat till Nina Burton började det snurra och surra i mitt huvud. Den första dikten svaret i samlingen Ett svar i 24 skärvor blev rent konkret en inspirationskälla och kom ovan nämnda (ii) att växa ut till den 6-delade sviten.
Förutom de inspirationskällor, språngbrädor, bollplank jag nämner i efterordet till Milstolpar i gärdsgårdsserien bör Burton absolut nämnas. Jag är ledsen att jag inte skrev ut hennes namn redan i själva boken. Nu är det hög tid att reparera skadan så gott det går.
I svaret skrev hon så här:
Utsträckt på natten
hör jag hur regnet faller
över jorden,
ännu i skuggan
mellan mig och solen
när ljuset i
ett dubbelfönster tänds
tvärs över gården
och blir ett bokuppslag,
lysande nattligt
av sina blanka sidor
Och jag i min tur i Kvalmusik i sex akter, (iv):
det upplysta fönstret mittemot
öppnar sig som en elektronisk bok
i grånatten
regnet skriver finstilt
upp och ner
texten har ställt
sig på kant
med tillvaron
Så ni ser att jag är både tydligt inspirerad och också replikerar.
Temat för det årets Åbo poesidagar var poesi och teknik, vilket också satte spår, sådde frön i min gärdsgårdsserie. Men ett stort tack till Nina Burton - och ett minst lika stort grattis!
Idag har det nämligen klarnat, att ett av årets Augustpris tilldelats fackboken Gutenberggalaxens nova. En essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500-talets medierevolution. Det är ju Burton, även kallad "en av Nordens mest egensinniga essäister", som författat det mästerverket.
Och då, där och då, i Åbo huvudbiblioteks Studio 12.4.2014 var Nina Burton inne på det här med Erasmus och medierevolutioner. Det lät lovande och intressant det hon sa, och inte utan orsak.
måndag 28 november 2016
torsdag 24 november 2016
Rikligare lyrikår
Det har varit ett år med flera fina understreckare för poesins del, åtminstone verkar det se så ut. Idag blev det klart att poeten Jukka Viikilä får årets Finlandiapris i skönlitteratur.
Vinnarromanen Akvarelleja Engelin kaupungista är Viikiläs första, efter två diktböcker. Själv tycker han (i en intervju för Yle, som jag här citerar fritt genom översättningar) att hans första prosabok är mera lyrisk än hans poesisamlingar. Han är också nöjd med valet av genre. Det är svårt att få en bred läsekrets för dikter, han valde att paketera sina meningar i romanform.
Romanen är egentligen den enda litteraturarten som säljer, så den är ett fint emballage för att lyriksmuggling till en större skara läsare, myser Viikilä.
Är den färska Finlandiaromanen med andra ord en smygseger för poesin? Eller visar den - också den - att dikten är ett till stor del förlorat kapitel. På samma sätt som årets val av Nobelpristagare. Många räknar, vill och önskar betrakta Bob Dylan som en fjäder i lyrikhatten. Själv är jag inte säker, övertygad om den saken. Till exempel Adonis hade varit ett mera framstegsvänligt val, ur poesins horisont sett.
Att poeter vinner lyrikpris är inte överraskande. Så att Catharina Gripenberg vann Sveriges Radios lyrikpris 2016 med sin Handbok att bära till en dräkt är i och för sig som det skall. Det man däremot kan hänga i julgranen är det faktum att hon är finlandssvensk, diktar på finlandssvenska. "Den finlandssvenska dikten är viktig men läses av ganska få", som Eva Pursiainen konstaterar i en artikel i Yle Kulturs temahelhet om poesi.
Däremot är Katarina Frostensons fullträff Nordiska rådets litteraturpris 2016 för hennes Sånger och formler ett rent "fall" framåt också för lyriken i sig.
Som sagt finns det fortfarande hopp för poesin. Men situationen är som ökenvandring på nattgammal is, så det är bäst att inte hoppas alltför mycket.
Tankesmedjan Magma har undersökt den finlandssvenska litteraturförsäljningen åren 2011 och 2015. Kanske det inte direkt brinner i knutarna, inte mer än på andra håll i världen. I vilket fall som helst säljer poesin i klenaste laget. Och om jag räknat rätt var inte heller de två stora förlagens poesiutgivning särskilt omfattande under innevarande år.
En snabb koll i Bokkatalogen 2016 visar att Förlaget - som visserligen debuterade först under höstsäsongen - gav ut en diktsamling. Också Schildts & Söderströms nöjde sig med sig ett lika blygsamt antal (den obligatoriska kvoten?) under samma tidsperiod; dessutom var det fråga om ett band med samlade dikter. Allt som allt stod dessa två aktörer för sju diktsamling, eftersom Schildts & Söderströms vårutgivning 2016 ändå bjöd på fem stycken lyrikböcker.
Också ifjol var poesiutgivningen på ett stort finlandssvenskt förlag, det vill säga Schildts & Söderströms, sju till antalet - och också då var en av samlingarna fråga om nyutgivning.
Vinnarromanen Akvarelleja Engelin kaupungista är Viikiläs första, efter två diktböcker. Själv tycker han (i en intervju för Yle, som jag här citerar fritt genom översättningar) att hans första prosabok är mera lyrisk än hans poesisamlingar. Han är också nöjd med valet av genre. Det är svårt att få en bred läsekrets för dikter, han valde att paketera sina meningar i romanform.
Romanen är egentligen den enda litteraturarten som säljer, så den är ett fint emballage för att lyriksmuggling till en större skara läsare, myser Viikilä.
Är den färska Finlandiaromanen med andra ord en smygseger för poesin? Eller visar den - också den - att dikten är ett till stor del förlorat kapitel. På samma sätt som årets val av Nobelpristagare. Många räknar, vill och önskar betrakta Bob Dylan som en fjäder i lyrikhatten. Själv är jag inte säker, övertygad om den saken. Till exempel Adonis hade varit ett mera framstegsvänligt val, ur poesins horisont sett.
Att poeter vinner lyrikpris är inte överraskande. Så att Catharina Gripenberg vann Sveriges Radios lyrikpris 2016 med sin Handbok att bära till en dräkt är i och för sig som det skall. Det man däremot kan hänga i julgranen är det faktum att hon är finlandssvensk, diktar på finlandssvenska. "Den finlandssvenska dikten är viktig men läses av ganska få", som Eva Pursiainen konstaterar i en artikel i Yle Kulturs temahelhet om poesi.
Däremot är Katarina Frostensons fullträff Nordiska rådets litteraturpris 2016 för hennes Sånger och formler ett rent "fall" framåt också för lyriken i sig.
Som sagt finns det fortfarande hopp för poesin. Men situationen är som ökenvandring på nattgammal is, så det är bäst att inte hoppas alltför mycket.
Tankesmedjan Magma har undersökt den finlandssvenska litteraturförsäljningen åren 2011 och 2015. Kanske det inte direkt brinner i knutarna, inte mer än på andra håll i världen. I vilket fall som helst säljer poesin i klenaste laget. Och om jag räknat rätt var inte heller de två stora förlagens poesiutgivning särskilt omfattande under innevarande år.
En snabb koll i Bokkatalogen 2016 visar att Förlaget - som visserligen debuterade först under höstsäsongen - gav ut en diktsamling. Också Schildts & Söderströms nöjde sig med sig ett lika blygsamt antal (den obligatoriska kvoten?) under samma tidsperiod; dessutom var det fråga om ett band med samlade dikter. Allt som allt stod dessa två aktörer för sju diktsamling, eftersom Schildts & Söderströms vårutgivning 2016 ändå bjöd på fem stycken lyrikböcker.
Också ifjol var poesiutgivningen på ett stort finlandssvenskt förlag, det vill säga Schildts & Söderströms, sju till antalet - och också då var en av samlingarna fråga om nyutgivning.
söndag 13 november 2016
Rik lyrik
Bob Dylan fick Nobelpriset i litteratur och många tycker att han är en diktare värd priset och att den genré han representerar är värd uppmärksamhet. Visst, han står för rik lyrik.
Själv har jag vissa dubier. Inte mot att poesi lyfts fram, men nog beträffande valet av en Dylan. "Som en sten i min sko", skriver jag i Nya Argus (Nr 9-10 / 2016).
Själv har jag vissa dubier. Inte mot att poesi lyfts fram, men nog beträffande valet av en Dylan. "Som en sten i min sko", skriver jag i Nya Argus (Nr 9-10 / 2016).
lördag 12 november 2016
Ny tid i gärdsgårdsserien
Bengt Berg recenserar Milstolpar i gärdsgårdsserien i Ny Tid och tycker bl.a. så här:
"Bokens titel är för övrigt lika blygsam som förlagsnamnet är förbryllande: Ett Projekt Ryggverk. Men dikterna är bra, somliga möjligen för 'bra' – lite överfyllda kan man tycka. Jag är ganska övertygad om att upphovsmannen skulle kunna berätta mycket intressanta saker runt dikternas tillkomst och innehållet mellan raderna, det är en känsla som infinner sig."
"...Denna beläsenhet skymmer inte alls sikten för Högnäs, vars dikter visserligen tycks vara tillkomna av ren och skär lust, men också med en helt egen klang."
"Men ibland kan det bli för mycket av det goda som när sommaren blir för kort i rocken, när hackspetten tar sig rytmisk syl i vädret med hjälp av telefonstolpens plåthätta eller hur metamorfosen lanserar furstliga lyriska utbrott.
Som stämningsskapande miljöåtergivare är dock Högnäs ofta påtagligt på plats; eller när ljudregistreringar blir skir poesi; filosofiska funderingar på vår plats inte bara i rummet utan i den tänjbara tiden, och livet är helt uppenbart som en parentes i allt 'det andra'".
Hela recensionen här: "Dikter i tid och rum" (Ny Tid 11.11)
onsdag 2 november 2016
Bibliotekslagen i gärdsgårdsserien
Finland firar ett sekel av självständighet nästa år. Så är det meningen. Samtidigt är det också meningen att Finland skall få en ny bibliotekslag, modell 2017. Det finns alltid risker i släptåg, då förändringar sker. Svenska Yles rubrik mot slutet av oktober pekar på ett möjligt scenario: "Bibliotekslagen förnyas: 'Riskerna störst för små kommuner'".
"Högnäs jobbar på Åbo Akademis bibliotek", hette det i Vasabladets recension av Milstolpar i gärdsgårdsserien - "En glädjekant på tillvaron" (en uppgift som rättades till följande dag; Åbo stadsbibliotek skall det ju vara). "Det har inte resulterat i att hans 'andra debut' skulle ha en karaktär av läsfrukter, men han nämner nog namn som inspiratörer: Aspenström, Tranströmer, Forström, Tove Jansson, Job i Bibeln, och Samuel Beckets berömda I väntan på Godot.", fortsätter stycket i Vbl.
Hoppas att väntan på en uppdaterad, moderniserad, mera inkluderande och uppfodrande bibliotekslag inte blir som att vänta på Godot. Själv var jag för ett och ett halvt år sedan inbjuden till en tillställning i Helsingfors (ordnad av undervisnings- och kulturministeriet) på tröskeln till första maj, för att tala ut om gamla respektive bibliotekslagen in spe. "På väg mot den nya bibliotekslagen, regional inlägg" löd min rubrik i utskrift på ministeriets sida.
Som Vasabladets recensent mycket riktigt påpekade, är mitt yrke inte det centrala i diktsamlingen. Men visst finns ett par dikter som antingen direkt eller indirekt tangerar brödfödan. Den ena heter "Cirkelläsning". Den andra skrev jag i tåget, så att säga på väg från den nya bibliotekslagen (alltså från den där tillställningen i april 2015). Jag vet inte om sinnesstämningen har så mycket med den kommande bibliotekslagen att göra. Men nu då den första snön har fallit, hösten innan Finland 100, passar det att köra till:
Vitsippor
Det snöar vilt nu.
Kråkan klättrar uppför
väggen av flingor,
klapprar med vingarna
för att få spjärn
i något komprimerat
mellanrum.
Allt har sin tid.
Väderlekens upptåg
och passagerarnas
allvarliga uppsyn
på väg från Kyrkslätt
och april.
"Högnäs jobbar på Åbo Akademis bibliotek", hette det i Vasabladets recension av Milstolpar i gärdsgårdsserien - "En glädjekant på tillvaron" (en uppgift som rättades till följande dag; Åbo stadsbibliotek skall det ju vara). "Det har inte resulterat i att hans 'andra debut' skulle ha en karaktär av läsfrukter, men han nämner nog namn som inspiratörer: Aspenström, Tranströmer, Forström, Tove Jansson, Job i Bibeln, och Samuel Beckets berömda I väntan på Godot.", fortsätter stycket i Vbl.
Hoppas att väntan på en uppdaterad, moderniserad, mera inkluderande och uppfodrande bibliotekslag inte blir som att vänta på Godot. Själv var jag för ett och ett halvt år sedan inbjuden till en tillställning i Helsingfors (ordnad av undervisnings- och kulturministeriet) på tröskeln till första maj, för att tala ut om gamla respektive bibliotekslagen in spe. "På väg mot den nya bibliotekslagen, regional inlägg" löd min rubrik i utskrift på ministeriets sida.
Som Vasabladets recensent mycket riktigt påpekade, är mitt yrke inte det centrala i diktsamlingen. Men visst finns ett par dikter som antingen direkt eller indirekt tangerar brödfödan. Den ena heter "Cirkelläsning". Den andra skrev jag i tåget, så att säga på väg från den nya bibliotekslagen (alltså från den där tillställningen i april 2015). Jag vet inte om sinnesstämningen har så mycket med den kommande bibliotekslagen att göra. Men nu då den första snön har fallit, hösten innan Finland 100, passar det att köra till:
Vitsippor
Det snöar vilt nu.
Kråkan klättrar uppför
väggen av flingor,
klapprar med vingarna
för att få spjärn
i något komprimerat
mellanrum.
Allt har sin tid.
Väderlekens upptåg
och passagerarnas
allvarliga uppsyn
på väg från Kyrkslätt
och april.