Det har blivit dags att hinna ifatt, blogga om några recensioner av | Haiculdesac | (2020).
I Nya Argus 1-2 / 2021 går Marit Lindqvist igenom ny inhemsk lyrik: "Dikter om bygd och blygd
och regnbågsfärgade folkdräkter
– det finlandssvenska lyrikåret 2020".
Beträffande | Haiculdesac | noterar hon:
Gunnar Högnäs dikter kännetecknas allmänt av kluriga språklekar, en stillsam humor och välsvarvad ironi. I de tidigare diktsamlingarna har Högnäs visat att han har en säker blick för det överraskande och det absurda i vardagen liksom i språket.
I | Haiculdesac | ger sig Gunnar Högnäs i kast med haikun som form och i dikterna följer han stavelseformen fem-sju-fem, men i övrigt förhåller han sig fritt till de krav som allmänt ställs på en äkta, traditionell haiku.
Slutresultatet är stramt hållna ögonblicksbilder, aforistiska tankefrön som ofta bjuder på överraskande iakttagelser, reflektioner som andas melankoli snarare än munterhet, en form av stillhet snarare än ståhej.
Huvud alldeles
vitt, en maskrosboll. Minnets
vind lagt sig till ro."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar