måndag 29 juli 2024

måndag 6 maj 2024

Skjutjärnspolitik

Så nätt i skallen på en representant (röstmått)

Vem vill inte spela första fiolen.
Visa var rikets kassaskåp skall stå.
Men ibland vill man bara stå på tå,
drulla över borden, dra pistolen.

Är man sann finsk riksdagsman
kan man inte sticka under stolen;
illa fäkta; fly sitt mandat i solen.
Man måste trygga det man vann.

Sägs att anfall är bästa försvar.
Finns hot, det kommer utifrån,
bäst att ta till samma medicin.

Ont skall med ont mötas, i bar,
på gatan, i stunder av helgerån.
Man måste befria sitt inre svin.

fredag 5 april 2024

NICKOPOET.COM - MER POESI TILL FOLKET! - "Torsdagsintervju med Gunnar Högnäs"

https://nickopoet.com/2024/04/04/torsdagsintervju-med-gunnar-hognas/

Hej Gunnar. Hur står det till i södern?


– Helt bra, för att vara södern i norr. Men frågan är komplicerad. Man kan svara som i Amirika, alltså bara ”fint”. Sen kan man börja bena i samhällets och världens tillstånd – och se där, utsagan blir en helt och totalt annan.

Så är det ju… Jag har lagt märke till att du verkar rätt involverad i årets upplaga av Åbo Poesidagar (19-21 april). Berätta gärna lite om vad du ska göra där.

– Jag började jobba vid Åbo stadsbibliotek i mars 2003 och eftersom Åbo poesidagar ordnas med sisådär (i regel) två års mellanrum har jag varit rätt involverad i varje års upplaga (ingått i arbetsgruppen för respektive upplaga). Jag har alltså varit med på ett hörn i planeringen. Sedan brukar jag vara på plats i de biblioteksutrymmen där poesidagarna hålls, hjälpa till med det praktiska.

I år – liksom för ett par år sedan – ska jag sköta strömningen. Dessutom kommer jag att föra ett samtal med Jennifer Granqvist (under rubriken Fadermord – frigörelseord) om hennes debutsamling Gud var min pappa men han kunde inte krama mig. Eftersom det här blir de absolut sista Åbo poesidagar jag är med om att ordna (fyller 68 innan nästa gång och måste låta pensionera mig) har jag också tänkt orda om min diktläsning med devisen Dikt och sanning, förbannad sanning! (Eftersom Åbo poesidagar är ett inlägg i mitt jobb, har jag sagt att jag inte ställer upp med läsning av egna dikter.)

Jag har en fråga till dig som jobbar på biblioteket i Åbo? Det har varit svårt för mig att sälja mina diktsamlingar dit genom åren (förutom Rollatorgnissel under den järnblå solen). Vad kan det beror på tror du? För att jag gett ut det mesta själv eller bara ”otur”?

– Som sagt jo, jag jobbar. Började för 21 år sedan och fortsätter högst 20 månader till. Sedan är mitt aktiva yrkesliv överstökat. – Bibliotek använder sig av vissa finländska inköpsställen/-firmor, såsom Kirjavälitys. Sedan är ju efterfrågan på poesi i svensk tappning inte alltför stor bland kunderna. Jag sysslar inte alls med inköp och dylikt, så jag har ingen egentlig insyn.

Har du någon ny poesi på gång? Har ju gått några år sedan din förra diktsamling Notapparat som kom ut 2021.

– Som du säger, Notapparat kom ut 2021 och det var den fjärde samlingen sen Milstolpar i gärdsgårdsserien 2016. Jag har fortsatt att skriva i samma takt och har väl ungefär 300 nyskrivna dikter i ”datorlådan” – och ett ISBN-nummer för i höst. Men vi får se; jag hade tänkt ge ut redan i vår. Men även om det är roligt att – fortsätta – skriva, har jag liksom int haft lust för själva utgivningen. Några av de nya har publicerats i Horisont och i början av året i Nya Argus.

Du är ju inte den enda som skriver poesi i din släkt. Din far Kurt Högnäs har ju gett ut en hel del diktsamlingar fram tills hans bortgång samma år som Notapparat kom ut. Hur nära tycker du att din och din fars poesi är varandra och har du någon favoritdiktsamling av honom?

– Stilmässigt inte så nära, tycker jag. Min pappa var mer för att fila, slipa ner och koncentrera, jag är nog mer yvig och inriktad på annat. Men intresset för det svenska språket, dess möjligheter och begränsningar, det har/hade vi säkert gemensamt. Vi är/var både ordvändare och -vridare i själen. Jag kan inte lyfta fram någon direkt favoritsamling, handlar med om enskilda dikter i olika samlingar.

Vad skulle du säga kännetecknar din egen lyrik genom åren?

– Jag gick igenom gamla recensioner av min debut Ansiktet mot muren (1978) då vi städade upp efter mamma och pappa och överraskades av hur lika recensioner då som nu under det här årtusendet låter. På nätet finns en från den tiden (https://www.boksampo.fi/sv/kulsa/saha3%253Auacf4be20-7c11-4db2-8b16-47a04c929cfe) och en mening kan väl nämnas, eftersom jag råkar ha den till hands: ”G. H. är onödigt, kaotisk ordrik ibland, men överraskar med talande, stringenta bilder och kraften i dikterna är övertygande.” Jag understöder, hehe.

Avslutningsvis, du har ju gett ut alla dina diktsamlingar på eget förlag. Vilka skulle du säga är de största för och nackdelarna med egenutgivning?

– Fördelen är den flexibla kalendern. Och att man har fullständig kontroll – och det är kanske samtidigt den största nackdelen, det att ingen utomstående rusar in med röda pennan eller delete-knappen i högsta hugg.

Men jag tycker om att själv välja och vraka, sammanställa helheter. För mig personligen är mina böcker inte bara en samling individuella dikter utan också helheter, det är min strävan; inte enskilda målningar som råkar hänga i samma rum.

Det innebär att också dikter som i och för sig inte är så bra eller polerade kan rymmas med, såvida de har en plats i helheten. Precis som ett album/en LP kan innehålla bättre och sämre låtar, höjdare och spår som bildar andningspauser. Inte orkar man bara med fullträffar: viloplatser, spångar av mellanord behövs därtill!

Ok, tack för intervjun Gunnar och lycka till med dina uppdrag på årets upplaga av Åbo Poesidagar!



torsdag 29 februari 2024

Skottdag vart fjärde år | skottdag året runt

Skottdag, det är det i dagens kalender. Å andra sidan lever vi i tider med konstant skottdag, för att tala klarspråk: inte ett dygn utan skott.

Förra veckan hasplade jag ur mig följande aforism -

Det går aldrig att hela med skottsalvor. Inte ens i självförsvar.

***

Men en av min bröder replikerade, att om en hare gnager på ett träd kan det nog behövas skottsalva. 

onsdag 28 februari 2024

Med taxi till Diktlandia

Joakims politiska post är tung,
han är ju riksdagens taxikung.
Vill inte stranda,
vill köra för andra.
Mätaren klappar, för evigt ung.

Skrev en insändare till ÅU (Åbo Underrättelser) som jag avrundade med limerick.


Grand slam i taxiäkning (publicerad på nätet 19.2.2024)

Det är alltid på sin plats att ”skugga” makthavare och våra representanter i riksdag och fullmäktige. De politiker vi har valt är språkrör för oss – åtminstone är det så vi vill, hoppas och tror. Ja, de är också våra stuntpersoner, utför grovjobb och kinkiga uppgifter för vår skull.

Som det här med att åka taxi. Nu har det visat sig att SFP:s Joakim Strand är på väg mot grand slam, han har toppat riksdagsledamöternas taxiåk två perioder på raken. Den senaste (1.9.2023–31.1.2024) blev notan sammanlagt 3 768,60 euro.

Men inte är det ohemult, egentligen. Bara dryga 753 euro per månad, eller ungefär 25 om dagen.

Så nog är han värd en liten limerick, alltid!

lördag 17 februari 2024

Aleksej Navalnyj 1976-2024

Det är på många sätt och vis som om jag levde i en reträtt till den era som rådde då jag var ung (vuxen?) under 1970-talets andra hälft. Här en dikt ur min debutsamling Ansiktet mot muren (sen skulle det f.ö. dröja ett antal år, innan följande alster, Milstolpar i gärdsgårdsserien, utkom - 2016).


När jag i stort sett
inte var större än en vanttumme
såg jag människor
och de klättrade ner ur väggklockor
för egen hand
De stegade ut på uppodlade fält
och lyfte ut människospillror
ur mörker mörker
så att livet fick
återta dem
i form av tindrande maskrosor
De tog mig i hand
och vi marscherade för fred
men endel människor ville annat
Många höstisar senare polerades stövlar
fötter tvingades in i dem
det krävdes ordning
och jag såg skuggor återvända
till väggklockorna

fredag 26 januari 2024

Folkhälsan och poesin

I väntan på mer seriös poesi kan man limericka en insändare om aktuella ting.

Limerick om Folkhälsans kick (ÅU 24.1.2024)

Hos Folkhälsan väcktes visst större vrede
efter en ömtålig investering gjord av vd.
Han satte pengar på app,
skulle väl betalas av papp.
Som att leka tio stickor på ett bräde.




Vem bär ansvaret i härvan kring Folkhälsan? Vi listar fyra teoretiska scenarier (Svenska Yle 23.1.2024)

lördag 9 december 2023

Krokben för lyrik och annan "smalare" litteratur

 Litteraturkritikern Vesa Rantama skrev en fin och viktig essä om diktens situation under Petteri Orpos regering i dagens Helsingin Sanomat.

Jag kommenterade den i en annan blogg, med ett inlägg på finska "Kohta runous on enää runoutta vain/vailla?"

onsdag 25 oktober 2023

Vem är han och hur blev han Gunnar Högnäs?

Som veckans gäst i Yles Radio Åboland rådbråkar jag min färd från då till nu. Under vägen finns etapper som "barnbrottsling" i sju års ålder, idrott i ungdomen, studietiden, diktskriveri, yrkesbanor... Medhavd musik hörs (tre låtar), varav det ena smakprovet (Radiohead) också får sin lyrik översatt till svenska och uppläst (uruppförande).

Veckans gäst 18.10. 2023 (ljudspåret)


måndag 9 oktober 2023

Limerick på spåren - eller i snåren

Spårvagnar är mysiga, ganska romantiska. Tåg mitt i stan. I Åbo förstod man det inte för ett halvsekel sedan. Nu vill man reparera skadan och gräva upp gator och torg. Låta spårvagnen rida in i stan igen. Debatten för och emot kör på, pinglar till ibland. 

Jag skrev en Åbskyr limerick, man måste ju ta det hela med ro mellan turerna.


Bättre en spårvagn från Kråkkärre’
än en Funicular som funkar värre.
Bättre en framtidstro
än en Logomobro;
kontakt som gör problemen smärre.

tisdag 26 september 2023

Ingenstans mitt segel och ansiktet mot muren

I våras fick Ingela Strandberg Sveriges Radios Lyrikpris (2023) för samlingen Ingenstans mitt segel. Grattis!

I bloggen A room of my own noteras detta också. I kommentarsfältet tänker någon på Gunnar Högnäs debut, med anledning av den citerade dikten.

Den debuten hette Ansiktet mot muren och finns ju här.

onsdag 20 september 2023

Dra åt svångremmen från Vaalimaa till Korpo

En rätt knackig sonett. Men handlar om en regering med ganska så knackiga hjärnceller. Det "vår regering" behärskar är ändå försöken att få Finlands medborgare på knä. Så låt gå. Analysen är A och O.

Fattigmanssonett (klassmått)

Finlands regering, ledd av en Petteri Orpo,
vill ha tillbaka vårt land med kärr och hacka,
stoppa de rikas rika rikedomar från att sacka,
dra åt svångremmen från Vaalimaa till Korpo.

Hans Sancho Panza är en hon, Riikka Purra,
som vill föda folk med svett och bark i macka.
Och de som inte här är födda, kan man nacka,
packa som minkar, ge på båten – hurra hurra!

Orpo vid pärleport tror han är Sankte Petteri,
att han är förmögen skilja agnarna från vetet.
Men vettet flyger väck då girighet tar kontakt.

För Riikka och hennes boss Halla-ahos Jussi
är de som styr, ställer och girar i högersätet.
De döljer allt finstilt, Fausts konsultkontrakt.

måndag 11 september 2023

Limerick om den sannfinländska förtryckspolitiken




 

Giv akt för sannfinlandisering!
Tänd på livets ekonomisering!
Bort med slöseri,
kreti och pleti
Praktisera klyftors integrering!

söndag 3 september 2023

Jörnnästet

Mammutar har i regel frustat vidare till de sälla betesmarkerna, men deras skelett och betar kan fortleva. En bok som heter B & J - Scener ur ett skenäktenskap och är skriven av Philip Teir passerar revy mest varje dygn, just nu. Vilken fint läge för en liten dagslända, en limerick.

fredag 1 september 2023

Nya arter, invasiva varelser

Språket - eller språken - är inte bara en ofantlig äventyrspark, utan också en obegränsad vildmark. Ibland dessutom ett intressant och inspirerande reservat (men det ska jag inte gå inpå nu). 

För några dagar sedan uppmärksammades tidningen Åbo Underrättelser om en ny invasiv art, åtminstone invasiv i språkliga domäner. Nämligen hortdur.

Sådant kan väcka "pennan" till krumbukter, glädjeskutt, med en limerick som följd.

***

Liksom bättre med hortar i dur
än andra hortar i moll och skur.
Vi har funicular,
far dit den far.
Det är nog tur med glädjetur.




lördag 27 maj 2023

”Ingen vanlig biblioteksfarbror”

"Redan under gymnasiet hade Högnäs intresserat sig för skrivande. Han skrev sci-fi-noveller som publicerades jämsides med noveller skrivna av bland andra Stieg Larsson.

Den första egna boken skrevs av en 'ung Gunnar med världsångest', och kom ut 1978.

- När jag flyttade till Åbo för att studera bodde jag med två pojkar från Nedervetil och deras kompis hade gett ut en diktbok. Jag läste den och tänkte att det där var ju enkelt, vem som helst kan skriva sådant där - typisk ungdomlig hybris.

Det visade sig inte vara så enkelt. Men en bok blev det och Högnäs var fast.

- Min hjärna blev en diktmaskin. Det var som en mani. Tanken att man ska skriva sin andra bok, och skriva den bättre är svår. Allt blev för krystat, och det ledde till att jag slutade skriva dikter helt."

Hela intervjun kan ni läsa i tidningen Bibban (1 / 2023).

torsdag 23 mars 2023

Då grottmannen ställde till med lyxservice

Det är riksdagsvaltider och Sannfinländarnas (lite som Sverigedemokraterna på andra sidan havet) partiledare sprejade sin syn på kulturen, hon bekände färg med ordet lyxservice (luksuspalvelu) i en tv-debatt.


Riikka Purra kallar kulturen för en ”lyxservice” – får kritik av partikamrat (Svenska Yle, 22.3.2023)

Nu tänker jag mig, att vi människor har kultur - också - i generna. Har klätt väggar till och med i de allra tidigaste boningar med avbildningar. Har sjungit och trollat fram rytmer ute i det fria. 

Så att, som i följande lilla haiku.

Mannen i grottan
rister en buffelhjord på
väggen: lyxprodukt.

tisdag 14 mars 2023

ChatGPT vid pärleporten

ChatGPT stod vid himmelsporten.
Sållade flinkt agnarna från lorten.
Vem skulle passera
eller så lida mera.
Sanningen maldes i kretskorten.

söndag 12 mars 2023

De-dem-dom - med limerick i språkets snabbmatskick

I Sverige vill man dra över en kam
och paja ”de” och ”dem” till dom.
Visst, kanske rättvist:
lösa en tvist med twist.
Men i Finland ger vi dom en dom.

tisdag 7 februari 2023

Ballongföljetong - limericktrick (hjärtattack)

Kina har inlett ballongutvidgning,
vill säkra cirkulationens riktning.
Men luften sköts bort,
försöket blev väl kort.
Tog inte allas hjärtan i besittning.



"USA sköt ner den misstänkta kinesiska spionballongen – Kina har uttryckt sitt djupa missnöje" (Svenska Yle)

"Kina bekräftar ballong över Latinamerika" (Hufvudstadsbladet)

onsdag 21 december 2022

Namn på den aboensiska resonanslådan för musik

Åbo ska få ett nytt musikhus. Efter omgångar med namnförslag och röstningsfinal har publiken avgjort. Fuga - på finska Fuuga - ska den nya byggnaden heta.

En skojig namntävling blev en limerick

Musikhuset ska visst kallas Fuga,
för i Åbo kan inte noter ljuga.
Men ingen funikular,
notan ska ljuda klar.
Så vi hoppas det får heta duga.

Gunnar Högnäs
Åbo

(Insändare i ÅU:s pappaerstidning 17.12.2022)


tisdag 18 oktober 2022

Iscensatt poesikaraktär

Kulturrådet i Norge har publicerat en skrift, Digtoplæsning. Former og fællesskaber av  Louise Mønster, Hans Kristian S. Rustad, Michael Kallesøe Schmidt. Den finns här i sin helhet.

På sidan 198 börjar ett kapitel som heter Podpoesi og mere end 100 digtere. Och följande sida innehåller ett stycke som Google translator serverar så här:

"Podpoesis gränssnitt påminner om Lyrikports, genom att det också presenterar poetens fotografier på en vit yta. Fotografierna på Podpoesi har dock ingen enhetlig estetik. De är alla i svart och vitt, men varierar i stil. En del av fotografierna är konventionella författarporträtt, och en del är utomhusfotografier med träd och hus som bakgrund, medan en del har en neutral bakgrund. Andra fotografier bryter med dessa vanligare och stiliserade former och har en uppenbart iscensatt karaktär.

Till exempel tittar Gunnar Högnäs fram bakom en vägg med en spegel i bakgrunden, så vi kan se hälften av hans ansikte och bakhuvudet. Freke Räihä stöder sitt huvud tungt med ena handen, medan han tittar in i kameran. Och Johan Jönson svarar inte på fotografens blick, utan tittar ner med glasögonen i pannan."

Märkväl att Podpoesi nu har stängt ner och inte längre finns. Men så här kunde det se ut.
Eller så här.

***

"Kulturrådet har som formål å stimulere samtidens mangfoldige kunst- og kulturuttrykk og skal bidra til å løfte fram kulturens rolle i samfunnet. Kulturrådet støtter kunst- og kulturprosjekter over hele landet, driver utviklingsarbeid og er rådgiver for staten i kulturspørsmål. Gjennom støtte til profesjonelle kunstnere, arrangører, utgivere og ulike kulturvirksomheter bidrar Kulturrådet til at kunst og kultur skapes, dokumenteres, bevares og gjøres tilgjengelig for flest mulig. Målet er at Norge skal ha et levende og mangfoldig kunst- og kulturliv."


"Arts Council Norway is the main governmental operator for the implementation of Norwegian cultural policy. Arts Council Norway functions as an advisory body to the central government and public sector on cultural affairs. The Arts Council is fully financed by the Ministry of Culture."

måndag 17 oktober 2022

Ordfestival i Östhammar

Hösten glidflyger,
fäller sina löv. Färger
spränger i luften.

Gunnar Högnäs, Leverans från diktsamlingen Haiculdesac (2020)

Jag tycker att det är en mycket fin skildring i haiku-form av den årstid som kanske är den vackraste vi har, och som vi är mitt i just nu. Med alla sinnen öppna kan man åtminstone för en stund njuta av naturen och bli påmind om att världen i sig inte är så tokig ändå, även om, ja ni vet. Homo sapiens kämpar med sig själv. Med allt. Ibland mot.

Upplevelsen av det sköna och vackra i livet klarar vi oss knappast utan. Inte heller kan vi leva utan sådant som väcker vår fantasi, nyfikenhet, ger spänning, motstånd och vidgar våra horisonter på olika sätt. Det som får oss att känna en stunds njutning, frihet, bekräftelse, kommer nära, berör, förvånar, förströr, förundrar eller väcker engagemang."

Så står det i Josef Nyléns Ordförandebrev 7 / 2022. Det gäller Östhammars litteraturförening som ordnar Ordfestivalen (årets gick av stapeln för ett par dagar sedan, 15.10). 

Det är ju alltid trevligt då ens ordfestande sprider sig, exempelvis till Östhammar i Uppsala län. 

torsdag 22 september 2022

Lager på lager

Vi lär av historien att vi inte
lär av historien, därför lär vi inte
lära oss. Nyspråket är en tidskapsel:
aldrig igen betyder alltid igen.

måndag 8 augusti 2022

lördag 6 augusti 2022

Bibbabukett

Efter att Lillholmsstipendiaten (- Svenska Folkskolans
Vänners vistelsestipendium -) berättat om sitt yrke som 
bibliotekarie/informatiker, sin roll som kulturpåverkare,
och samtidigt uppträtt som författare, med poesiuppläsning
(bl,a, med några nyskrivna dikter som också refererar till
Rysslands diaboliska överfall på "broderfolket" Ukraina)
på biblioteket i Västanfjärd 4.8 belönades han en bukett.

Här framför allmogetorpet Lillholmens paraddörr. 

(Foto: Pauliina Sandberg)


 

onsdag 27 juli 2022

Lillholmsstipendiaten på Västanfjärds bibba


☀️ Lillholmen stipendiat Gunnar Högnäs i Västanfjärds bibliotek 4.8.2022 kl. 18.00

Diktaren, kulturpåverkaren och informatikern Gunnar Högnäs berättar om sitt arbete och poesi.

Kaffeservering. Välkommen!
☀️ Lillholmen stipendiaatti Gunnar Högnäs Västanfjärdin kirjastossa 4.8.2022 klo 18.00

Runoilija, kulttuurivaikuttaja ja informaatikko Gunnar Högnäs kertoo työstään ja runoudesta.

Kahvitarjoilu. Tervetuloa!


(Svenska Folksskolans Vänner - vistelsestipendier https://sfv.fi/sv/tavlingar_pris_stipendier/stipendier/ )


tisdag 26 juli 2022

fredag 27 maj 2022

Algoritmen, Aspenström, Brueghel och döden

Döden bor i mig som en objuden gäst, en airbnb-resenär, en kartläggare av utrymmen och skrymslen, kanske ett frö, ett fisköga. Eller är döden en algoritm; den som lyssnat på Radiohead har också – den som läst Garp och hans värld har också – den som strövat genom Brueghel den äldres landskap har också – den som försjunkit i Wes Andersons filmatiska värld har också – den som seglat iväg med Aspenströms poesi har också – den som sett Lasse Virén falla och vinna har också – den som satt sig ner vid kusten i Åbolands skärgård har också – och ändå, när det kommer till kritan, trasslar algoritmen in sig i verklighetens oberäkneliga logik; för ingen har älskat dig så som jag har.

torsdag 7 april 2022

Poesiåret 2021 – flygtrötta fåglar?

(Det här är eventuellt lika mycket en recension av utgåvan Poesiåret 2021, som en notering av kalenderns recension av Notapparat.)

Sajten Örnen och Kråkan har i några års tid publicerat en litteraturkritisk kalender, Poesiåret det och det. Nu finns den färska och femte i ordningen, Poesiåret 2021, i omlopp.

Kalendern ”vänder sig till alla som är intresserade av poesi, lekmän såväl som poeter; men särskilt till dem som arbetar med poesi i professionen: bibliotekarier, journalister, forskare, redaktörer, lärare, studenter…”

Den innehåller runt trettio enskilda essäer samt primus motorn Magnus William-Olssons genomgång av en ofantlig mängd diktböcker på svenska som inte behandlats i de enskilda artiklarna.

Så här skriver W-O själv: ”Sedan 2016 har jag läst nästan alla diktsamlingar som utgivits på svenska med ambitionen att nå en större offentlighet. Jag har också försökt att hålla mig ajour med svensk poesi publicerad på internet. Verksamheten har givit mig omtumlande erfarenheter och insikter i konstartens mångfald och variation. Liksom frustration av hur begränsad den offentliga bilden av svensk poesi i de stora medierna är, men också i tidskrifter, liksom i akademiska uppsatser och avhandlingar. Inte bara kanonbildningen, utan också litteraturhistorieskrivningen ter sig idag besvärande impressionistisk.”

Jag förstår att både örnar och kråkor kan bli lite flygtrötta och uppgivna i sådana luftrum – och att dessutom "tvingas" eller "tvinga sig" att konsumera en sådan överdos poesi i många herrans år. Men som bibliotekarie och intresserad av poesi tycker jag mig kunna skönja, här ur mitt markperspektiv, att det ovan sagda gäller – åtminstone i viss mån – också den litteraturkritiska kalendern Poesiåret i egen hög person.

W-O brinner för poesi, det är klart. Han är be- och inläst, det betvivlar jag inte. Han har en agenda, en mission, att ge dikterna den plats de förtjänar, inget tvivel om den saken.

Men, och här är kruxet, eller kraxet… På samma sätt som det kan inträffa på nationella och internationella plan, mellan människor i arbete och fritid, i relationer et cetera – att man avsiktligen eller oavsiktligen trycker ner andra, eller bara sänker dem en aning, själv flyger högre, för att komma upp på bärvindar ovanför andra, får jag den känslan (ledsen för det!) att W-O inte egentligen försöker se godbitarna, skapa intresse för poesin i stort, locka till läsning av respektive verk.

Ja som bibliotekarie och intresserad av poesi blir jag ju inte direkt intresserad av att befatta mig liksom, att kolla in närmare.

Och ändå skriver han i kalenderns förord: ”Kvalitativt är en överväldigande del av de etthundrasjuttiotre böckerna ur 2021 års utgivning som behandlas i denna kalender bättre än tidigare år. Kanske vittnar det om att poesin också på andra vis ägnas större omsorg idag.”

Jag undrar alltså vad W-O menar, trots sin förtrogenhet med de lyriska ansatserna och språken, med uttalanden som (beträffande Johan Rantala Bonniers samling Jag, du, vi): ”Vad ska man egentligen göra med dikter som den här?” Ja, ja som bibliotekarie och intresserad av poesi kunde man rentav vända poesin ryggen, vingarnas undersidor och segla vidare. Om meningen är att skapa goodwill för lyrikböcker behövs det kanske andra infallsvinklar.

Och då han kommer till två översättningsvolymer med en av mina nyare favoriter, Louise Glück, kan han måla ut henne genom en smått uttråkad hållning: "Men dikterna tycks liksom skrivna av nån som stoppat händerna i fickorna och ’härmar en som ser lugnt på världen’, för att tala med en annan nobelpristagare.”

Som poet däremot tar jag gärna emot Magnus William-Olssons kritik. För det första är jag tacksam att han fäster uppmärksamhet på att jag trots åtskilliga ”närläsningar” inte märkt ett saknat ”r” i verbet virvla.

För det andra vet jag via hans kritik att jag måste ha gjort något rätt, att jag inte kan ha misslyckats helt och hållet. Jag menar: inte kan ett punkband känna sig nöjt om kritiken kallar plattan mesig, eller en ambientartist om den karaktäriseras som oroväckande. På grund av W-O:s omdöme vet jag, att mina avsikter träffat rätt, även om inte just han godkänner eller tycker om dem.

Så att:

”Också Gunnar Högnäs (f. 1957) kommer för andra året i rad med en diktsamling. Den här heter
Notapparat och ger ett rastlöst, näst intill maniskt intryck. Varför, tänker jag, ska allt detta publiceras? Varför ser poeten det inte istället som ett material att arbeta vidare med, för att kanske på några års sikt finna fram till en tydligare form. Ofta rinner jag bara igenom dikterna, men ibland dyker det upp en bild som känns intressant att undersöka. Vad är det till exempel för hus som här beskrivs? Och hur är det egentligen beläget?

Kvällshimlen vivlar
som en slak fallskärm.
Huset är sakta på glid

i mörkret, en maskerad
ubåt med okänd order
i barlast. Du simmar

förbi utanför fönstret,
med ditt huvud som
en självlysande fisk.

Hur kvällshimlen gör när den ’vivlar’ ser jag inte framför mig. Kanske, tänker jag, skulle det ha stått ’virvlar’ men varför skulle ’slaka’ fallskärmar göra så? Metaforen med huset som en ubåt är okay. Men den okända ordern – och i barlasten? Bilden av simmaren med huvudet som en ’självlysande fisk’ tycker jag dock är stark. Jag ser henom tydligt framför mig utanför ubåtsfönstret.”

onsdag 16 februari 2022

Nyordssonett tjugohundratjugoett

"Hybridlivet är det nya normala
Coronabubbla, maskne, vaccinnationalism – även i år sätter coronans framfart tydliga spår i nyordslistan. Det konstaterar språkvårdaren Ola Karlsson."

Och mer om fjolårets nyord kan man läsa i hans krönika på Institutets för språk och folkminnens sidor (27.12.2021).

Här en Nyordssonett som ingår i Nya Argus 1-2 2022. (Fono betyder fear of normal. Vad de andra orden har i beredskap framgår ur krönikan eller ur själva Nyordslistan 2021.)


 

fredag 28 januari 2022

Notapparaten vid havet - Gunnar och Gurnah

Fint att förknippas med en Nobelprisförfattare.
Och by the way, by the sea är också en
av många händelsehorisonter i samlingen Notapparat.
(Köps ofta tillsammans påstår alltså Adlibris.)

 

fredag 24 december 2021

Björn Wahlroos ger skralt med avkastning, Gunnar Högnäs nästan i överkant

Det hände sig en julafton på Åbo Underrättelsers webbsida, att två typer som inte har så mycket till övers för varandras världbilder och åsikter hamnade i samma nätkö.

 

måndag 29 november 2021

Notapparaten i bokhyllan i pepparkakshuset

Bloggen Bokhyllan i pepparkakshuset nappade för en tid sidan på utmaningen Tisdagstrion: Böcker/författare från mina hemtrakter. Det blev Siv Bergman, Sara Razai (vars pappa var en av mina första bibbakolleger på stadsbiblioteket i Kristinestad) samt undertecknad:

"Den andra boken, Notapparat, har jag inte heller läst än. Däremot hörde jag några av hans dikter då Gunnar Högnäs besökte biblioteket och läste upp och berättade om sina dikter. Gunnar Högnäs bor i Åbo men växte upp här."