Nyskriven finlandssvensk lyrik - { Haikuvös }

En höst (2026) då de två största (i detta nu) finlandssvenska förlagen, det vill säga Förlaget och Schildts & Söderströms, inte tycks ha någon nyskriven poesi i bakfickan, känns det kanske extraskönt att ha ett bidrag till den finlandssvenska lyrikstacken.

{ Haikuvös } är som titeln visar en samling haikudikter, i min tappning. Sida A med avdelningarna krig, kärlek, allt det tredje läses så att säga rätt väg. Sedan vänder man på "vegesteken" och läser den från slutet till början som Sida B, vinter vår sommar höst. Om man så vill, kan man tänka sig boken som ett album med en första och en andra sida.

Pärmens foton och bokens illustrationer står jag själv för. Frida Pessi har slutfört pärmens bildbehandling och fixat den i tryckbart skick.

Gunnar Högnäs: { Haikuvös }, 108 sidor.
Augusti 2026, ISBN 978-952-65380-1-3.
Ett Projekt Ryggverk

Tillsammans bildar den förra samlingen [ Haicurriculum ] och den nya en färgpolitisk ståndpunkt:

If you put your head [haiku]

 

greetings from cheating [haiku]

Perpetuum dump

Finlandssvensk litteratur i Opulens

Sveriges dagliga kulturmagasin Opulens: "finlandssvensk litteratur".

Bland axplocken återfinns också


"Högnäs har skrivit sin bästa diktsamling hittills
19 dec 2024
Litteratur
LYRIK. Thomas Almqvist konstaterar att '(Haicurriculum)' är den finlandssvenske poeten Gunnar Högnäs hittills bästa diktsamling. 'Här finns förutom direktheten även en underfundighet i uttrycket, som jag verkligen gillar,' skriver han."

snokar, snokar i boken | nuuskin, nuuskin kirjaa

Det blev att pensionera sig häromsistens. Doppet till avskedskaffet blev en dikt, som jag skrev och framförde på finska. Kort & gott, den handlar om nästan allt (eller så en bråkdel) man kan hitta mellan och i returnerade boklån.

***

nuuskin, nuuskin kirjaa:
värikarttojen kyllästyttämä, sulavia sekoituksia
jyrkkiä vivahteiden kohtaamisia, lukutuokioiden läiskiä

nuuskin makujen jälkiä, ruokalajien julistavaa juhlaa
lohtusyömisen todisteita, tajunnan laajoja hajuja

teen ja kahvikuppien rengastamia kohtia

kirjaa nuuskin, nauhapasta punaisena lankana

leikkeleitä kappalekaupalla, lihallisia kirjanmerkkejä
proteiinipitoisia liukuvoiteita

kondomeja jätetty sivuun, sivuille, kirjan syliin
kun rakastavaiset ovat riehaantuneet saattamaan
lapsia tähän maailmaan
sittenkin

kirja koirien hampaankolossa, viittä vaille
valmiiksi pureskeltu prosessoitu sisältö

selkä hiippailemassa eri suuntaan
kuin kirjan muu olemus

nuuskin nuuskin, kirjavilla kynävalikoimilla tatuoituja
hetkiä tai ikuisuutta varten
muistettavia täkyjä ja tähteitä

se on kirja, hyllyjen nurkassa keskellä kirjastoa

parasta pöytään, sitä nuuskin

kirja se on, sillä on liiskattu keittojen kärpäsiä
pressattu lehtiä ja kukkia sileiksi

se on hölskynyt pyörinyt voltteja kuin lottopallo
repun pimeällä pehmeällä pohjalla
kun ihmisen ikävä toisen luo
on vienyt pidemmän korren

kirjaa siis nuuskin, se vetää meitä puoleensa
ja toisiimme kiinni

kirja vetää mykäksi, nuuskin nuuskin

siemenestä puuksi, puusta kirjaksi
kirjasta lentäviksi ajatuksiksi

mitä nuuskin?
metafooraa ja metamorfoosia, sitä nuuskin!



***


"Språket är som ett gratis tivoli” – bibliotekarien Gunnar Högnäs går i pension (Åbo Underrättelser 21.11.2025)

Gunnar Högnäs: "Folk kommer till biblioteket för att känna närhet av andra människor" (Yle 28.11.2025)

I juryn för Svenska Yles litteraturpris 2025

 

Läs mer här: "Läsarjuryn för Svenska Yles litteraturpris avslöjar vilka fiktiva gestalter de skulle vilja bjuda på middag"

Presidenter och vanliga dödliga (Stubbs curriculum)

Verkligheten är faktiskt mer fantastisk än dikten. I synnerhet så på nätet, i den virtuella verkligheten. En sökning ger vid handen att upphovet till [Haicurriculum] ska tillskrivas rikets president, Alexander Stubb (klart han ser så glad & nöjd ut).

- Och lika klart att det gäller att betrakta världens gång genom rätt prisma.

message from the underground [haiku]

 

Three minutes of Hiroshima [haiku]

parkour in the park hour [haiku]

ode to money [haiku]

a gaze at gaza [haiku]

the death of democracy is a lat(r)in phrase [haiku]

 

tall ships race [haiku]

 

Suomi 107 [haiku]

 

Tre korta, tre långa | Bland frågor och svar

Tre korta, tre långa . det är ju som två tredjedelar av SOS. Men nej, det rör sig om ett annat lyriskt utrop.

Nickopoet ställer tre frågor i Mer poesi till folket! Jag bjuder på tre tilltagna svar.

"3 Frågor till Gunnar Högnäs"

Peace pieces [haiku]

Lark in the dark [haiku]

"En ny läroplan: reflexer efter läsningen av Gunnar Högnäs '[Haicurriculum]'”

Visst är det skönt att få se den första reecensionen eller anmälan av en färsk bok. I synnerhet som den är så uppskattande som på sidan Stefan Albrektsson Poesi.

I synnerhet gillar jag att han lyfter fram mina intentioner, att ge ris åt regeringens kulturpolitik och ros åt bibliotek jämte bibliotekskolleger.

Men:

"Som väl är blir det aldrig gap&skriklyrik, präktigplakatpoesi eller dom&dogmdiktning. Beväpnad med ordlekfullhet och bildrikedom avväpnas och avkläds jag som läsare av Gunnars dikter."

Och: "Redskapen som erbjuds är bland annat en finurlig språklig humor som har förmågan att med en skalpells skärpa skära bort dödkött och avtäcka själva benstommen hos den tid vi lever i"

Vid randen av ett krig

Vid randen av ett krig
står flera krig på lut.
Väntar på sin tur,
som dominobrickor
med kulhål.

"Biblioteksanställda författare – Gunnar Högnäs"

Biblioteksanställda författare – Gunnar Högnäs

"Gunnar Högnäs arbetar som informatiker vid Åbo stadsbibliotek. Hans första diktsamling, Ansiktet mot muren, utkom år 1978. Efter en lång paus har han från och med år 2016 gett ut ytterligare fyra diktsamlingar: Milstolpar i gärdsgårdsserien (2016), Väggfönster (2018), Haiculdesac (2020) och Notapparat (2021). Dikterna kretsar kring teman som natur, kultur, krig och kärlek.

Konceptet för serien Biblioteksanställda författare är enkelt. Vi bad biblioteksproffs som vi vet att också är författare att delta i serien. Vi fick även tips på namn genom våra kanaler på sociala medier, när vi bad våra följare om tips. Författarna fick i uppdrag att filma en kort video där de berättar om sitt författarskap och sin produktion med hjälp av en lista frågor vi skickat åt dem. Författarna skickade sedan in videorna de filmat till Bibliotekskanalen, där vi gjorde en enhetlig grafik för serien och publicerade den på olika plattformar.

2023 producerade vi en serie med författare som arbetar på bibliotek och skriver på finska, och 2024 fortsätter serien med biblioteksproffs som skriver på svenska.

Biblioteksförfattaren Gunnar Högnäs, varsågod!"

Mer information:
Serien Biblioteksanställda författare

Belief number one [haiku]

[

Sampler of best practise [haiku]

Ruska [haiku]

Heart of ice [haiku]

 

Sound of flats [haiku]

Mankind kind of man not so man kind [haiku]

Squirreling around [haiku]

Yellow fields all ears [haiku]

Travelling water [haiku]

Haiku tree [haiku]

 

Climate change [haiku]

 

The Mercenaries of Europe [haiku]

 

Aforism om tidskonsumist

 

Skjutjärnspolitik

Så nätt i skallen på en representant (röstmått)

Vem vill inte spela första fiolen.
Visa var rikets kassaskåp skall stå.
Men ibland vill man bara stå på tå,
drulla över borden, dra pistolen.

Är man sann finsk riksdagsman
kan man inte sticka under stolen;
illa fäkta; fly sitt mandat i solen.
Man måste trygga det man vann.

Sägs att anfall är bästa försvar.
Finns hot, det kommer utifrån,
bäst att ta till samma medicin.

Ont skall med ont mötas, i bar,
på gatan, i stunder av helgerån.
Man måste befria sitt inre svin.

NICKOPOET.COM - MER POESI TILL FOLKET! - "Torsdagsintervju med Gunnar Högnäs"

https://nickopoet.com/2024/04/04/torsdagsintervju-med-gunnar-hognas/

Hej Gunnar. Hur står det till i södern?

– Helt bra, för att vara södern i norr. Men frågan är komplicerad. Man kan svara som i Amirika, alltså bara ”fint”. Sen kan man börja bena i samhällets och världens tillstånd – och se där, utsagan blir en helt och totalt annan.

Så är det ju… Jag har lagt märke till att du verkar rätt involverad i årets upplaga av Åbo Poesidagar (19-21 april). Berätta gärna lite om vad du ska göra där.

– Jag började jobba vid Åbo stadsbibliotek i mars 2003 och eftersom Åbo poesidagar ordnas med sisådär (i regel) två års mellanrum har jag varit rätt involverad i varje års upplaga (ingått i arbetsgruppen för respektive upplaga). Jag har alltså varit med på ett hörn i planeringen. Sedan brukar jag vara på plats i de biblioteksutrymmen där poesidagarna hålls, hjälpa till med det praktiska.

I år – liksom för ett par år sedan – ska jag sköta strömningen. Dessutom kommer jag att föra ett samtal med Jennifer Granqvist (under rubriken Fadermord – frigörelseord) om hennes debutsamling Gud var min pappa men han kunde inte krama mig. Eftersom det här blir de absolut sista Åbo poesidagar jag är med om att ordna (fyller 68 innan nästa gång och måste låta pensionera mig) har jag också tänkt orda om min diktläsning med devisen Dikt och sanning, förbannad sanning! (Eftersom Åbo poesidagar är ett inlägg i mitt jobb, har jag sagt att jag inte ställer upp med läsning av egna dikter.)

Jag har en fråga till dig som jobbar på biblioteket i Åbo? Det har varit svårt för mig att sälja mina diktsamlingar dit genom åren (förutom Rollatorgnissel under den järnblå solen). Vad kan det beror på tror du? För att jag gett ut det mesta själv eller bara ”otur”?

– Som sagt jo, jag jobbar. Började för 21 år sedan och fortsätter högst 20 månader till. Sedan är mitt aktiva yrkesliv överstökat. – Bibliotek använder sig av vissa finländska inköpsställen/-firmor, såsom Kirjavälitys. Sedan är ju efterfrågan på poesi i svensk tappning inte alltför stor bland kunderna. Jag sysslar inte alls med inköp och dylikt, så jag har ingen egentlig insyn.

Har du någon ny poesi på gång? Har ju gått några år sedan din förra diktsamling Notapparat som kom ut 2021.

– Som du säger, Notapparat kom ut 2021 och det var den fjärde samlingen sen Milstolpar i gärdsgårdsserien 2016. Jag har fortsatt att skriva i samma takt och har väl ungefär 300 nyskrivna dikter i ”datorlådan” – och ett ISBN-nummer för i höst. Men vi får se; jag hade tänkt ge ut redan i vår. Men även om det är roligt att – fortsätta – skriva, har jag liksom int haft lust för själva utgivningen. Några av de nya har publicerats i Horisont och i början av året i Nya Argus.

Du är ju inte den enda som skriver poesi i din släkt. Din far Kurt Högnäs har ju gett ut en hel del diktsamlingar fram tills hans bortgång samma år som Notapparat kom ut. Hur nära tycker du att din och din fars poesi är varandra och har du någon favoritdiktsamling av honom?

– Stilmässigt inte så nära, tycker jag. Min pappa var mer för att fila, slipa ner och koncentrera, jag är nog mer yvig och inriktad på annat. Men intresset för det svenska språket, dess möjligheter och begränsningar, det har/hade vi säkert gemensamt. Vi är/var både ordvändare och -vridare i själen. Jag kan inte lyfta fram någon direkt favoritsamling, handlar med om enskilda dikter i olika samlingar.

Vad skulle du säga kännetecknar din egen lyrik genom åren?

– Jag gick igenom gamla recensioner av min debut Ansiktet mot muren (1978) då vi städade upp efter mamma och pappa och överraskades av hur lika recensioner då som nu under det här årtusendet låter. På nätet finns en från den tiden (https://www.boksampo.fi/sv/kulsa/saha3%253Auacf4be20-7c11-4db2-8b16-47a04c929cfe) och en mening kan väl nämnas, eftersom jag råkar ha den till hands: ”G. H. är onödigt, kaotisk ordrik ibland, men överraskar med talande, stringenta bilder och kraften i dikterna är övertygande.” Jag understöder, hehe.

Avslutningsvis, du har ju gett ut alla dina diktsamlingar på eget förlag. Vilka skulle du säga är de största för och nackdelarna med egenutgivning?

– Fördelen är den flexibla kalendern. Och att man har fullständig kontroll – och det är kanske samtidigt den största nackdelen, det att ingen utomstående rusar in med röda pennan eller delete-knappen i högsta hugg.

Men jag tycker om att själv välja och vraka, sammanställa helheter. För mig personligen är mina böcker inte bara en samling individuella dikter utan också helheter, det är min strävan; inte enskilda målningar som råkar hänga i samma rum.

Det innebär att också dikter som i och för sig inte är så bra eller polerade kan rymmas med, såvida de har en plats i helheten. Precis som ett album/en LP kan innehålla bättre och sämre låtar, höjdare och spår som bildar andningspauser. Inte orkar man bara med fullträffar: viloplatser, spångar av mellanord behövs därtill!

Ok, tack för intervjun Gunnar och lycka till med dina uppdrag på årets upplaga av Åbo Poesidagar!

Skottdag vart fjärde år | skottdag året runt

Skottdag, det är det i dagens kalender. Å andra sidan lever vi i tider med konstant skottdag, för att tala klarspråk: inte ett dygn utan skott.

Förra veckan hasplade jag ur mig följande aforism -

Det går aldrig att hela med skottsalvor. Inte ens i självförsvar.

***

Men en av min bröder replikerade, att om en hare gnager på ett träd kan det nog behövas skottsalva. 

Med taxi till Diktlandia

Joakims politiska post är tung,
han är ju riksdagens taxikung.
Vill inte stranda,
vill köra för andra.
Mätaren klappar, för evigt ung.

Skrev en insändare till ÅU (Åbo Underrättelser) som jag avrundade med limerick.


Grand slam i taxiäkning (publicerad på nätet 19.2.2024)

Det är alltid på sin plats att ”skugga” makthavare och våra representanter i riksdag och fullmäktige. De politiker vi har valt är språkrör för oss – åtminstone är det så vi vill, hoppas och tror. Ja, de är också våra stuntpersoner, utför grovjobb och kinkiga uppgifter för vår skull.

Som det här med att åka taxi. Nu har det visat sig att SFP:s Joakim Strand är på väg mot grand slam, han har toppat riksdagsledamöternas taxiåk två perioder på raken. Den senaste (1.9.2023–31.1.2024) blev notan sammanlagt 3 768,60 euro.

Men inte är det ohemult, egentligen. Bara dryga 753 euro per månad, eller ungefär 25 om dagen.

Så nog är han värd en liten limerick, alltid!

Aleksej Navalnyj 1976-2024

Det är på många sätt och vis som om jag levde i en reträtt till den era som rådde då jag var ung (vuxen?) under 1970-talets andra hälft. Här en dikt ur min debutsamling Ansiktet mot muren (sen skulle det f.ö. dröja ett antal år, innan följande alster, Milstolpar i gärdsgårdsserien, utkom - 2016).


När jag i stort sett
inte var större än en vanttumme
såg jag människor
och de klättrade ner ur väggklockor
för egen hand
De stegade ut på uppodlade fält
och lyfte ut människospillror
ur mörker mörker
så att livet fick
återta dem
i form av tindrande maskrosor
De tog mig i hand
och vi marscherade för fred
men endel människor ville annat
Många höstisar senare polerades stövlar
fötter tvingades in i dem
det krävdes ordning
och jag såg skuggor återvända
till väggklockorna

Folkhälsan och poesin

I väntan på mer seriös poesi kan man limericka en insändare om aktuella ting.

Limerick om Folkhälsans kick (ÅU 24.1.2024)

Hos Folkhälsan väcktes visst större vrede
efter en ömtålig investering gjord av vd.
Han satte pengar på app,
skulle väl betalas av papp.
Som att leka tio stickor på ett bräde.




Vem bär ansvaret i härvan kring Folkhälsan? Vi listar fyra teoretiska scenarier (Svenska Yle 23.1.2024)

Krokben för lyrik och annan "smalare" litteratur

 Litteraturkritikern Vesa Rantama skrev en fin och viktig essä om diktens situation under Petteri Orpos regering i dagens Helsingin Sanomat.

Jag kommenterade den i en annan blogg, med ett inlägg på finska "Kohta runous on enää runoutta vain/vailla?"

Vem är han och hur blev han Gunnar Högnäs?

Som veckans gäst i Yles Radio Åboland rådbråkar jag min färd från då till nu. Under vägen finns etapper som "barnbrottsling" i sju års ålder, idrott i ungdomen, studietiden, diktskriveri, yrkesbanor... Medhavd musik hörs (tre låtar), varav det ena smakprovet (Radiohead) också får sin lyrik översatt till svenska och uppläst (uruppförande).

Veckans gäst 18.10. 2023 (ljudspåret)

Limerick på spåren - eller i snåren

Spårvagnar är mysiga, ganska romantiska. Tåg mitt i stan. I Åbo förstod man det inte för ett halvsekel sedan. Nu vill man reparera skadan och gräva upp gator och torg. Låta spårvagnen rida in i stan igen. Debatten för och emot kör på, pinglar till ibland. 

Jag skrev en Åbskyr limerick, man måste ju ta det hela med ro mellan turerna.

Bättre en spårvagn från Kråkkärre’
än en Funicular som funkar värre.
Bättre en framtidstro
än en Logomobro;
kontakt som gör problemen smärre.

Ingenstans mitt segel och ansiktet mot muren

I våras fick Ingela Strandberg Sveriges Radios Lyrikpris (2023) för samlingen Ingenstans mitt segel. Grattis!

I bloggen A room of my own noteras detta också. I kommentarsfältet tänker någon på Gunnar Högnäs debut, med anledning av den citerade dikten.

Den debuten hette Ansiktet mot muren och finns ju här.

Dra åt svångremmen från Vaalimaa till Korpo

En rätt knackig sonett. Men handlar om en regering med ganska så knackiga hjärnceller. Det "vår regering" behärskar är ändå försöken att få Finlands medborgare på knä. Så låt gå. Analysen är A och O.

Fattigmanssonett (klassmått)

Finlands regering, ledd av en Petteri Orpo,
vill ha tillbaka vårt land med kärr och hacka,
stoppa de rikas rika rikedomar från att sacka,
dra åt svångremmen från Vaalimaa till Korpo.

Hans Sancho Panza är en hon, Riikka Purra,
som vill föda folk med svett och bark i macka.
Och de som inte här är födda, kan man nacka,
packa som minkar, ge på båten – hurra hurra!

Orpo vid pärleport tror han är Sankte Petteri,
att han är förmögen skilja agnarna från vetet.
Men vettet flyger väck då girighet tar kontakt.

För Riikka och hennes boss Halla-ahos Jussi
är de som styr, ställer och girar i högersätet.
De döljer allt finstilt, Fausts konsultkontrakt.

Limerick om den sannfinländska förtryckspolitiken

 

Giv akt för sannfinlandisering!
Tänd på livets ekonomisering!
Bort med slöseri,
kreti och pleti
Praktisera klyftors integrering!

Jörnnästet

Mammutar har i regel frustat vidare till de sälla betesmarkerna, men deras skelett och betar kan fortleva. En bok som heter B & J - Scener ur ett skenäktenskap och är skriven av Philip Teir passerar revy mest varje dygn, just nu. Vilken fint läge för en liten dagslända, en limerick.

Nya arter, invasiva varelser

Språket - eller språken - är inte bara en ofantlig äventyrspark, utan också en obegränsad vildmark. Ibland dessutom ett intressant och inspirerande reservat (men det ska jag inte gå inpå nu). 

För några dagar sedan uppmärksammades tidningen Åbo Underrättelser om en ny invasiv art, åtminstone invasiv i språkliga domäner. Nämligen hortdur.

Sådant kan väcka "pennan" till krumbukter, glädjeskutt, med en limerick som följd.

***

Liksom bättre med hortar i dur
än andra hortar i moll och skur.
Vi har funicular,
far dit den far.
Det är nog tur med glädjetur.

”Ingen vanlig biblioteksfarbror”

"Redan under gymnasiet hade Högnäs intresserat sig för skrivande. Han skrev sci-fi-noveller som publicerades jämsides med noveller skrivna av bland andra Stieg Larsson.

Den första egna boken skrevs av en 'ung Gunnar med världsångest', och kom ut 1978.

- När jag flyttade till Åbo för att studera bodde jag med två pojkar från Nedervetil och deras kompis hade gett ut en diktbok. Jag läste den och tänkte att det där var ju enkelt, vem som helst kan skriva sådant där - typisk ungdomlig hybris.

Det visade sig inte vara så enkelt. Men en bok blev det och Högnäs var fast.

- Min hjärna blev en diktmaskin. Det var som en mani. Tanken att man ska skriva sin andra bok, och skriva den bättre är svår. Allt blev för krystat, och det ledde till att jag slutade skriva dikter helt."

Hela intervjun kan ni läsa i tidningen Bibban (1 / 2023).