"Biblioteksanställda författare – Gunnar Högnäs"

Biblioteksanställda författare – Gunnar Högnäs

"Gunnar Högnäs arbetar som informatiker vid Åbo stadsbibliotek. Hans första diktsamling, Ansiktet mot muren, utkom år 1978. Efter en lång paus har han från och med år 2016 gett ut ytterligare fyra diktsamlingar: Milstolpar i gärdsgårdsserien (2016), Väggfönster (2018), Haiculdesac (2020) och Notapparat (2021). Dikterna kretsar kring teman som natur, kultur, krig och kärlek.

Konceptet för serien Biblioteksanställda författare är enkelt. Vi bad biblioteksproffs som vi vet att också är författare att delta i serien. Vi fick även tips på namn genom våra kanaler på sociala medier, när vi bad våra följare om tips. Författarna fick i uppdrag att filma en kort video där de berättar om sitt författarskap och sin produktion med hjälp av en lista frågor vi skickat åt dem. Författarna skickade sedan in videorna de filmat till Bibliotekskanalen, där vi gjorde en enhetlig grafik för serien och publicerade den på olika plattformar.

2023 producerade vi en serie med författare som arbetar på bibliotek och skriver på finska, och 2024 fortsätter serien med biblioteksproffs som skriver på svenska.

Biblioteksförfattaren Gunnar Högnäs, varsågod!"

Mer information:
Serien Biblioteksanställda författare

”Ingen vanlig biblioteksfarbror”

"Redan under gymnasiet hade Högnäs intresserat sig för skrivande. Han skrev sci-fi-noveller som publicerades jämsides med noveller skrivna av bland andra Stieg Larsson.

Den första egna boken skrevs av en 'ung Gunnar med världsångest', och kom ut 1978.

- När jag flyttade till Åbo för att studera bodde jag med två pojkar från Nedervetil och deras kompis hade gett ut en diktbok. Jag läste den och tänkte att det där var ju enkelt, vem som helst kan skriva sådant där - typisk ungdomlig hybris.

Det visade sig inte vara så enkelt. Men en bok blev det och Högnäs var fast.

- Min hjärna blev en diktmaskin. Det var som en mani. Tanken att man ska skriva sin andra bok, och skriva den bättre är svår. Allt blev för krystat, och det ledde till att jag slutade skriva dikter helt."

Hela intervjun kan ni läsa i tidningen Bibban (1 / 2023).

Poeten återvänder till brottsplatsen

I ungdomen jobbade jag mina första bibbaturer i Kristinestad, på det lokala biblioteket. Nu i medlet av oktober återvände jag - även om inte till samma byggnad som då (i slutet av 1970-talet, i början av 1980-talet) - för en ännu kortare seans, ett författarbesök med mellansnack och diktuppläsning. Det blev en mysig timme i det forna bankhuset vid torget.

I samma veva knöt Lotta Sjöblad ihop trådarna till en intervju i tidningen Sydösterbotten (21.10-2021) och knäppte några "shots" av brottslingen.

| Haiculdesac | mellan pärmar

Så här ser | Haiculdesac | ut, framtill och baktill. Pärmens foton har jag knäppt vid Jahndiket i Kurala i Åbo samt i Ode vindeltrappa i centrum av Helsingfors.

Nina Huurrevaara har stått för pärmens bild- och slutbehandling. Det gjorde hon också i fallen Milstolpar i gärdsgårdsserien och Väggfönster så nu ett trefaldigt tack!

Örnen och Kråkan flög genom Väggfönster

Poesiåret 2018 är en litteraturkritisk kalender, den andra i poesikritiksajten Örnen och Kråkans serie årliga översikter. Sammanlagt behandlas ett drygt hundratal av fjolårets lyriksamlingar. Vill man kolla in vilka, finns de listade här.

Avsnittet De övriga böckerna är en "kritisk genomgång av alla 2018 års diktsamlingar som inte fått en egen recension men som förtjänar behandling, skriven av Magnus William-Olsson". Också Väggfönster granskas:

"Det är uppenbarligen inte så lätt att skriva trivialt. Också det vanliga kräver sin form och sin precision. Bloggen "Poetens lördagssoffa" intervjuar varje vecka en aktuell poet. När Gunnar Högnäs (f. 1958 (- ja, här har jag blivit ett år yngre, min anm.)) intervjuades och ombads sammanfatta sin nya diktsamling Väggfönster svarade han att enskildheterna kanske inte alltid är så bra i sig, men att ta bort någon enskild dikt skulle å andra sidan förta helheten. Det är ett träffande svar. Kanske kunde det också definiera en central aspekt av det poetiska triviala. Dikterna i Väggfönster handlar om stort och smått. Poeten är allt annat än sträng i sitt urval. Ingen tanke är egentligen för vanlig för att grunda en dikt, några rader under en fyndig rubrik. Helt oprentetiöst. Och just i kraft av denna trivialitet skapar boken en lågintensiv lockelse. Ligger den bara framme är det svårt att inte lite bläddra i den."

Då Magnus William-Olsson inleder  avsnittet De övriga böckerna hänvisar han bland annat till "de sociala mediernas epok". Till Sapfo och hennes trick, till diktens "anspråk på att vinna en djupare och mer komplex uppmärksamhet".

Han inleder med en sammanfattning:

"Ett av de ord som oftast dyker upp i skallen under det att jag på nytt läst igenom årets poesiutgivning är 'trivial'. Etymologiskt faller det tillbaka på latinets trivia, 'trevägskorsning', ett ord som i överförd mening kom att betyda 'allmän plats' och sedermera, i det medeltida utbildningsväsendet, blev termen för nybörjarkurs på universitetet. Enkelt och alldagligt, alltså. Men i vår tid tycks det triviala paradoxalt nog åtråvärt och svårfångat. Poet efter poet ger sig i kast med uppgiften att formulera det helt vanliga."

Poesiåret 2018 innehåller (och jag länar från ÖoK-sajtens innehållsförteckning):

- Trettio essälånga recensioner av de viktigaste diktsamlingarna som utkom 2018 skrivna av några av Sveriges mest framstående poesikritiker.

- En kritisk genomgång av alla 2018 års diktsamlingar som inte fått en egen recension men som förtjänar behandling, skriven av Magnus William-Olsson.

- Essä om internetpoesin av Julia Pennlert.

- Omfattande register av titlar och namn som underlättar praktisk användning av kalendern.

Den här litteraturkritiska kalendern "vänder sig till alla som är intresserade av poesi, lekmän såväl som poeter; men särskilt till dem som arbetar med poesi i professionen: bibliotekarier, studenter, jornalister, forskare, redaktörer..."

Poesi som går åt på Stockholms stadsbibliotek

Helt kul att för en stund finnas med på Stockholms stadsbiblioteks lista med 57 st diktsamlingar (per 20.9): "Här hittar du den mest lånade poesin på svenska det senaste året".
(Milstolpar femte från vänster i rad tre uppifrån sett.)

Gunnar i Gunnar, Asplund om Högnäs

 

Nu finns Milstolpar i gärdsgårdsserien i huset ritat av arkitekten Asplund, därför kallas biblioteket för Asplundhuset.

Stockholms stadsbiblioteks byggnad är alltså en skapelse av Gunnar Asplund och det invigdes 1928, för snart 90 år sedan och 15 år efter det att Åbo huvudbiblioteks Bibliotheca togs i bruk.

Milstolpar i gärdsgårdsserien finns förutom i Stockholms stadsbiblioteks samling också i Poesibazaren:

"Här kan du titta i blädderexemplar av ny lyrik, lyssna på författare som läser och talar om poesi samt läsa i våra tidskrifter. I rotundan finns låneexemplar av all poesi.

Poesi är en genre som rymmer otroligt många olika stilar och som förändras hela tiden. Hos oss på Stadsbiblioteket finner du den allra nyaste och mest moderna poesin, den som bryter nya vägar och utmanar, men också den som tröstar och ger oss energi. Vi har dessutom all den poesi som kommit tidigare, romantiker, modernister, konkretister."

Bibliotekslagen i gärdsgårdsserien

Finland firar ett sekel av självständighet nästa år. Så är det meningen. Samtidigt är det också meningen att Finland skall få en ny bibliotekslag, modell 2017. Det finns alltid risker i släptåg, då förändringar sker. Svenska Yles rubrik mot slutet av oktober pekar på ett möjligt scenario: "Bibliotekslagen förnyas: 'Riskerna störst för små kommuner'".

"Högnäs jobbar på Åbo Akademis bibliotek", hette det i Vasabladets recension av Milstolpar i gärdsgårdsserien - "En glädjekant på tillvaron" (en uppgift som rättades till följande dag; Åbo stadsbibliotek skall det ju vara). "Det har inte resulterat i att hans 'andra debut' skulle ha en karaktär av läsfrukter, men han nämner nog namn som inspiratörer: Aspenström, Tranströmer, Forström, Tove Jansson, Job i Bibeln, och Samuel Beckets berömda I väntan på Godot.", fortsätter stycket i Vbl.

Hoppas att väntan på en uppdaterad, moderniserad, mera inkluderande och uppfodrande bibliotekslag inte blir som att vänta på Godot. Själv var jag för ett och ett halvt år sedan inbjuden till en tillställning i Helsingfors (ordnad av undervisnings- och kulturministeriet) på tröskeln till första maj, för att tala ut om gamla respektive bibliotekslagen in spe. "På väg mot den nya bibliotekslagen, regional inlägg" löd min rubrik i utskrift på ministeriets sida.

Som Vasabladets recensent mycket riktigt påpekade, är mitt yrke inte det centrala i diktsamlingen. Men visst finns ett par dikter som antingen direkt eller indirekt tangerar brödfödan. Den ena heter "Cirkelläsning". Den andra skrev jag i tåget, så att säga på väg från den nya bibliotekslagen (alltså från den där tillställningen i april 2015). Jag vet inte om sinnesstämningen har så mycket med den kommande bibliotekslagen att göra. Men nu då den första snön har fallit, hösten innan Finland 100, passar det att köra till:

Vitsippor

Det snöar vilt nu.
Kråkan klättrar uppför
väggen av flingor,
klapprar med vingarna
för att få spjärn
i något komprimerat
mellanrum.
Allt har sin tid.
Väderlekens upptåg
och passagerarnas
allvarliga uppsyn
på väg från Kyrkslätt
och april.