I november 2015 gick jag omkring i Kristinestad med kamera och i olika väderstreck. |
Också i "staadin" var det höst, med vackra färgdimensioner. |
På Salavägen började jag skymta mitt mål, det som skulle bli milstolpen. |
Närmare sagt, Röda kon, eller Rökoen. |
Grånat trä, speglingar, vackra ögonblick. |
Livets storslagenhet och bilringars själavandring; byte av kommunikation. |
På långbryggan upptäckte jag poesins kärna. |
Raden av bojar, som planeter i ett solsystem. |
Visst fanns det också mera grånat trä, stolpar, tunna bokryggar. |
Men den här gången hade jag mest ögon för bojarna. |
De drog och slet i mig, förtöjde min fantasi. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar