"En lovande debutsamling av en lyriker i 'den unga generationen'. Gunnar Högnäs, 21 år, hemma från Kristinestad och studerande i Åbo, talar i 'Ansiktet mot muren' om vår tid. Teknokratin och miljöförstöringen skildrar han med ångest och desperation som äckliga resultat av blinda och maktgalna verkställares handlingar. Själv är G. H. en idealist som slåss mot alla odds för att rädda livet och naturen. Oss medlöpare vill han väcka till insikt, genom att skildra den värld, vi är med om att skapa, just så absurd och surrealistisk som den är. G. H. är onödigt, kaotisk ordrik ibland, men överraskar med talande, stringenta bilder och kraften i dikterna är övertygande. Hans ekologiska pessimism är inte så nattsvart som hos t.ex. Larry Silván och den norska Knut Faldbakken, men besläktad. Diktsamlingen är väl värd att skaffa till biblioteken, den ger en aktuell tidsstämning med lyriska värden även på längre sikt."
Det där med "onödigt, kaotiskt ordrik ibland" låter delvis välbekant. Som om inte uppemot fyrtio år skulle ha runnit sin kos under Auras broar och vattenmassor slipar kantigheter och spolat sediment och grus. Det Barbro Nygård tyckte på 1970-talet, tycker på sitt sätt Ann-Christine Snickars nu. Jag tänker på det som stod i ÅU:s recension "Diktens orter, diktens gränsland" (30.7.2016).
"Bilden är pockande, den språkliga frasen har en säker rytmik och akustik. Därför är den övertygande. Det är den här språkkompetensen som bär hela samlingen, den sätter stopp när ordlekarna blir för frestande, den tillåter inte heller att sentimentalitet avsöndras."Ja, vad skall jag säga? Det är helt enkelt för roligt att syssla med ord, och händer lätt att "man" överdoserar. För det kan väl vara som jag menar i efterordet till Milstolpar i gärdsgårdsserien. Språk är fria, gränslösa allmänningar och nöjesfält. Och dikter smekningar på hudens insida; med- och mothårs, medsols och mot-.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar