Visar inlägg med etikett Åbo. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Åbo. Visa alla inlägg

tisdag 4 februari 2020

| Haiculdesac | mellan pärmar

Så här ser | Haiculdesac | ut, framtill och baktill. Pärmens foton har jag knäppt vid Jahndiket i Kurala i Åbo samt i Ode vindeltrappa i centrum av Helsingfors.

Nina Huurrevaara har stått för pärmens bild- och slutbehandling. Det gjorde hon också i fallen Milstolpar i gärdsgårdsserien och Väggfönster så nu ett trefaldigt tack!



söndag 17 februari 2019

torsdag 14 februari 2019

Vändikt 14.2.2019



Vinterns navelsträng tunnas ut.
Isflaken glider kant mot kant.
Molnen sneglar på sin framtid.
Dikten saknar det sista ordet.

söndag 31 juli 2016

Svenska Yle: "Romantisk parkbänkspoesi i Lovisa"

På Yles sidor läser jag att "I Lovisa satsar man på dikter i lite annorlunda format, när parkbänkspoesi blir verklighet" - och transporteras tillbaka till hösten 1976. Det är i höst fyrtio år sedan jag började studera vid Åbo Akademi. Och det är också lika många år sedan jag läste en finlandssvensk diktbok, som hade kommit ut det året, och som fick mig att börja skriva själv. Eller försöka skriva själv.

En av de första dikter jag satte på pränt handlade just om en parkbänk. Närmare sagt om en bänk i Domkyrkoparken i Åbo, där Per Brahe står staty och säger sitt "Jag var med landet och landet med mig väl tillfreds”. Själv gick jag ofta genom parken, kanske på väg till Kanes skivaffär uppe på Köpmansgatans backe.

Den här dikten har förut varit publicerad i Finsk Tidskrift, men då pratar vi alltså om ett föregående årtusende. Den ingick inte i min första bok Ansiktet mot muren, eftersom Författarnas Andelslags lektörer inte tyckte att den var tillräckligt bra. Men nu, ett stycke romantisk parkbänkspoesi, varsågoda.

      En ensam vit parkbänk
      med några grusiga pölar i famnen.
      Igår kväll satt två älskande där,
      drunkade i ett alkoholkärleksrus.
      Hon hade svart halvmåne under ena ögat.
      Säkert en blomma han räckt henne.

tisdag 12 juli 2016

Gärdsgårdsserie

Milstolpar i gärdsgårdsserien är en rätt informativ boktitel, om man synar närmare i sömmarna och sätter in i vissa sammanhang.

Dels anspelar den på diktsamlingen Ansiktet mot muren från förra årtusendet. Murar och gärdsgårdar är inhägnader, staket.

Och dels innehåller den associationer till upphovsmannens intresse för idrott, här närmast fotboll. Milstolpar => målstolpar. Gärdsgårdsserie igen är en benämning på de lägre eller lägsta divisionerna i ett seriesystem. Begreppets ursprung har en helt konkret bakgrund. Förr i tiden fanns det inte alltid fina fotbollsplaner i varje by och avkrok. Det hände ofta, att fotbollen tjongades omkring på gärden och ängar. Kärt barn har ofta minst två namn, en annan term är lingonserie.

Eftersom flera platsangivelser i Milstolpar i gärdsgårdsserien anknyter till ställen som Kaskö, Kristinestad och Närpes, handlar det på sätt och vis om geografiska gärdsgårdsserier i Finlands ortsystem. Också platser i Åbo passerar revy, till exempel Fäbodsgränden och åstranden.

Ja, Milstolpar i gärdsgårdsserien är de stora perspektiven i den lilla skalan.