Svenska Österbottens litteraturförening ordnar sin årligen återkommande tvärkonstnärliga poesifestival Try Poetry på Sälgrund utanför Kaskö, med temat öppet hav. I början av oktober då hela havet kan svalla.
I Milstolpar i gärdsgårdsserien ingår en dikt som handlar om Sälgrund, men årstiden och årtusendet är inte desamma. Där skymtar också en blinkning till Tove Janssons Pappan och havet.
Sälgrund, mapp ö
En liten flugskit i havsbandet, bara.
Och där på klipporna, i skrevorna,
fågelspillning, stora steg för
växtligheten.
Solen lapar nattens fukter,
ur kupade blad och hällarnas
skröpligheter.
Nobelpris i kemi för upptäckter
rörande genernas molekylära reparatörer,
står det skrivet för den som kan
tyda naturens tecken.
Men visst, den här ön är en ö, är en ö,
och skvalpar bortom all redlighet,
på tiotals avstånd från
de teorier som gör verkligheten
verklig.
För oss blåser dagen upp
till overkliga proportioner.
Vi strövar tills vi stupar
i våra sjörövarlekar,
och kvällens insekter åker snålskjuts
i fyrens ljuskarusell.
tisdag 20 september 2016
fredag 16 september 2016
Språkgrodan i gärdsgårdsserien
 |
| Recension "igen", tredje gången gillt. Fredrik Hertzberg finner nöje i det han läser, redogör i Hufvudstadsbladet 15.9. |
onsdag 14 september 2016
torsdag 8 september 2016
Glädjekanter i gärdsgårdsserien
 |
| Den andra recensionen av Milstolpar i gärdsgårdsserien. Den här gången är det Kaj Hedman som granskar; för Vasabladet 8.9: "...men som vid en närmare läsning bjuder inte enbart på mycket snärtiga och begåvade poesirader utan också på en fungerande narrativ ordström där dikterna ingalunda är utspridda korn, utan snarare är, som titeln antyder, milstolpar i en serie på en gärdsgård." Speciellt uppskattar jag att Hedman lagt märke till min ansats: "Författaren har bemödat sig om att med omsorg få dikterna att hänga ihop och stödja varandra, till och med mera än en del poeter som ger ut på så kallade etablerade förlag." |
tisdag 6 september 2016
Roger!
I radiotrafik är Roger en förkortning eller signal som betyder att meddelandet är uppfattat. Det här slog mig då jag på Yles sidor igår kväll läste att "Roger Holmström har avlidit".
För fyrtio år sedan började jag studera statsvetenskapliga ämnen vid Åbo Akademi. Men hösten var inte långt hunnen, innan jag insåg att jag inte var skickad att förkovra mig i nationalekonomi, statistik och matematik som stöd för statistikstudierna. Jag bytte till humanistiska fakulteten och litteraturvetenskap, bara sociologin fick hänga med vid sidan om, det första året.
Roger Holmström var en av de få anställda vid litteraturinstitutionen. Och det framgick genast att han var hängiven. Han tog litteraturen på fullaste allvar, men hade också en stillsam, underfundig humor. Vid vissa tillfällen kunde den rentav bubbla fram. En gång höll Roger en provföreläsning i ett auditorium under Sibeliusmuseet på Biskopsgatan, ämnet var visst dadaism och andra avantgardistiska rörelser. Då han skulle dela ut det kopierade föreläsningsmaterialet gjorde han det inte, på traditionellt vis. Han tog bunten med papper och slängde ut den bland publiken, som nog blev tagen på sängen. Det hade vi då rakt inte väntat oss.
Det året jag började studera, 1976, hade en av mina medstuderande i litteratur, Kim Casén, gett ut en diktbok, Nattvakten kallad. Jag råkade det året bo i samma lägenhet som två av Caséns klasskamrater och den vägen fick jag boken i min hand, antagligen följande vår. Jag läste igenom den och fick det hela om bakfoten. Trodde att det var hur lätt som helst att skriva "sånt där". Och tur det, för annars hade jag aldrig försökt mig på.
Efter ett antal skrivna dikter undrade jag var jag stod, om det var någonting att hänga i julgranen. Redan då förstod jag att det inte var fullt så enkelt som det såg ut. Det säger en del om Roger, tycker jag, att det var honom jag utsatte för den första provläsningen. Själv var jag en ung, blyg, tafatt studerande och han var anställd vid ett universitet - och vår åldersskillnad kändes vida större än åtta år. Men jag tänkte mig att det gick att fråga honom om han kunde tänkas ögna igenom några dikter jag rafsat ner.
Så vi träffades en dag över en kopp kaffe på ett café i den låga byggnaden i hörnet av Tavastgatan och Nylandsgatan framför parkeringsplatsen, där det numera finns en butik för datateknik. Han hade fått med sig ett knippe dikter som hemläxa och hade tagit uppgiften på fullaste allvar. Den som känner eller kände Roger vet eller kan gissa sig till hur det gick. Bristerna höll han inte tyst om, men han var uppmuntrande och koncentrerade sig på det han tyckte om, ansåg lovande och som redan var bra. Han föreslog också att jag skulle ge eller var det så att han skötte om saken, nåja, i vilket fall som helst tog Finsk Tidskrift emot två dikter och publicerade dem i det första numret 1978. Att jag på hösten samma år debuterade med Ansiktet mot muren är med andra ord ett resultat i en händelsekedja, där också, eller i synnerhet Roger Holmström spelade en betydelsefull roll.
Den sista gången jag träffade Roger var hösten 2015, på ett av Författarseriens tillfällen på Gamla stortorget. Jag är glad att jag pratade en stund med honom och också avslöjade mina planer på en andra diktbok. Direkt efteråt harmade det mig att jag pratat bredvid mun. Men nu i denna stund känns det som att det var det rätta att säga. Då jag i Milstolpar i gärdsgårdsserien dedikerar "Tack till er alla!", är Roger i ljuset av det jag nu skriver en av de människor som speciellt är tacket värt, i synnerhet då vi talar om det vi talar om då vi talar om litteratur.
Så tack Roger, också uttryckligen!
För fyrtio år sedan började jag studera statsvetenskapliga ämnen vid Åbo Akademi. Men hösten var inte långt hunnen, innan jag insåg att jag inte var skickad att förkovra mig i nationalekonomi, statistik och matematik som stöd för statistikstudierna. Jag bytte till humanistiska fakulteten och litteraturvetenskap, bara sociologin fick hänga med vid sidan om, det första året.
Roger Holmström var en av de få anställda vid litteraturinstitutionen. Och det framgick genast att han var hängiven. Han tog litteraturen på fullaste allvar, men hade också en stillsam, underfundig humor. Vid vissa tillfällen kunde den rentav bubbla fram. En gång höll Roger en provföreläsning i ett auditorium under Sibeliusmuseet på Biskopsgatan, ämnet var visst dadaism och andra avantgardistiska rörelser. Då han skulle dela ut det kopierade föreläsningsmaterialet gjorde han det inte, på traditionellt vis. Han tog bunten med papper och slängde ut den bland publiken, som nog blev tagen på sängen. Det hade vi då rakt inte väntat oss.
Det året jag började studera, 1976, hade en av mina medstuderande i litteratur, Kim Casén, gett ut en diktbok, Nattvakten kallad. Jag råkade det året bo i samma lägenhet som två av Caséns klasskamrater och den vägen fick jag boken i min hand, antagligen följande vår. Jag läste igenom den och fick det hela om bakfoten. Trodde att det var hur lätt som helst att skriva "sånt där". Och tur det, för annars hade jag aldrig försökt mig på.
Efter ett antal skrivna dikter undrade jag var jag stod, om det var någonting att hänga i julgranen. Redan då förstod jag att det inte var fullt så enkelt som det såg ut. Det säger en del om Roger, tycker jag, att det var honom jag utsatte för den första provläsningen. Själv var jag en ung, blyg, tafatt studerande och han var anställd vid ett universitet - och vår åldersskillnad kändes vida större än åtta år. Men jag tänkte mig att det gick att fråga honom om han kunde tänkas ögna igenom några dikter jag rafsat ner.
Så vi träffades en dag över en kopp kaffe på ett café i den låga byggnaden i hörnet av Tavastgatan och Nylandsgatan framför parkeringsplatsen, där det numera finns en butik för datateknik. Han hade fått med sig ett knippe dikter som hemläxa och hade tagit uppgiften på fullaste allvar. Den som känner eller kände Roger vet eller kan gissa sig till hur det gick. Bristerna höll han inte tyst om, men han var uppmuntrande och koncentrerade sig på det han tyckte om, ansåg lovande och som redan var bra. Han föreslog också att jag skulle ge eller var det så att han skötte om saken, nåja, i vilket fall som helst tog Finsk Tidskrift emot två dikter och publicerade dem i det första numret 1978. Att jag på hösten samma år debuterade med Ansiktet mot muren är med andra ord ett resultat i en händelsekedja, där också, eller i synnerhet Roger Holmström spelade en betydelsefull roll.
Den sista gången jag träffade Roger var hösten 2015, på ett av Författarseriens tillfällen på Gamla stortorget. Jag är glad att jag pratade en stund med honom och också avslöjade mina planer på en andra diktbok. Direkt efteråt harmade det mig att jag pratat bredvid mun. Men nu i denna stund känns det som att det var det rätta att säga. Då jag i Milstolpar i gärdsgårdsserien dedikerar "Tack till er alla!", är Roger i ljuset av det jag nu skriver en av de människor som speciellt är tacket värt, i synnerhet då vi talar om det vi talar om då vi talar om litteratur.
Så tack Roger, också uttryckligen!
tisdag 30 augusti 2016
Snigelpost från gärdsgårdsserien
 |
| FÖRBIFARTEN i tidningen Syd-Österbotten (27.8.2016). Bilden refererar till ett annat ärende. 38 års väntan är ju inte direkt expressfart. F.ö. säljs Milstolpar i gärdsgårsserien i den Sydösterbottniska Luckan. |
söndag 21 augusti 2016
Köper man Milstolpar köper man också Gömda land och Pedagogisk retorik
 |
| Vad berättar det om Milstolpar i gärdsgårdsserien - eller vad finns det för direkta och indirekta beröringspunkter - då Milstolparnas köpare också skaffat sig Den nya ekonomistyrningen, David Lagercrantz: Se mikä ei tapa, Bengt Ericson: Den härskande klassen, Tom Clancy: Döden som diktator, Tuija Laine: Kolportöörejä ja kirjakauppiaita, Karin Boye: Moln; Gömda land, Pirkko Lindberg: Fukushima för evigt, Nihad Bunar: Nyanlända och lärande, Tina Kindeberg: Pedagogisk retorik, Sven Olov Karlsson: Västmanland, Marilynne Robinson: Gilead. |
Einstein och det glödande lövet i gärdsgårdsserien
 |
| Tycker du om Det glödande lövet, så tycker du kanske också om Albert Einstein: det modiga, En oväntad vänskap, En sån som du, Axel var idiot och Milstolpar i gärdsgårdsserien. Åtminstone tycker Adlibris så. |
tisdag 16 augusti 2016
Milstolpar i gärdsgårdsnätet
Milstolpar i gärdsgårdsserien kan köpas på nätet åtminstone hos följande langare av poesi:
söndag 14 augusti 2016
Som ringar på nätet...
 |
| Milstolpar i gärdsgårdsserien finns till salu över nätet inte bara hos Prisma, utan också via Adlibris och CDON.COM. Det vet bookify.se. |
lördag 13 augusti 2016
Ord förr och nu
I nummer 2/1979 av Resonerande bokkatalog lät det så här om min "språkspelöppning".
"En lovande debutsamling av en lyriker i 'den unga generationen'. Gunnar Högnäs, 21 år, hemma från Kristinestad och studerande i Åbo, talar i 'Ansiktet mot muren' om vår tid. Teknokratin och miljöförstöringen skildrar han med ångest och desperation som äckliga resultat av blinda och maktgalna verkställares handlingar. Själv är G. H. en idealist som slåss mot alla odds för att rädda livet och naturen. Oss medlöpare vill han väcka till insikt, genom att skildra den värld, vi är med om att skapa, just så absurd och surrealistisk som den är. G. H. är onödigt, kaotisk ordrik ibland, men överraskar med talande, stringenta bilder och kraften i dikterna är övertygande. Hans ekologiska pessimism är inte så nattsvart som hos t.ex. Larry Silván och den norska Knut Faldbakken, men besläktad. Diktsamlingen är väl värd att skaffa till biblioteken, den ger en aktuell tidsstämning med lyriska värden även på längre sikt."
Det där med "onödigt, kaotiskt ordrik ibland" låter delvis välbekant. Som om inte uppemot fyrtio år skulle ha runnit sin kos under Auras broar och vattenmassor slipar kantigheter och spolat sediment och grus. Det Barbro Nygård tyckte på 1970-talet, tycker på sitt sätt Ann-Christine Snickars nu. Jag tänker på det som stod i ÅU:s recension "Diktens orter, diktens gränsland" (30.7.2016).
"Bilden är pockande, den språkliga frasen har en säker rytmik och akustik. Därför är den övertygande. Det är den här språkkompetensen som bär hela samlingen, den sätter stopp när ordlekarna blir för frestande, den tillåter inte heller att sentimentalitet avsöndras."Ja, vad skall jag säga? Det är helt enkelt för roligt att syssla med ord, och händer lätt att "man" överdoserar. För det kan väl vara som jag menar i efterordet till Milstolpar i gärdsgårdsserien. Språk är fria, gränslösa allmänningar och nöjesfält. Och dikter smekningar på hudens insida; med- och mothårs, medsols och mot-.
torsdag 4 augusti 2016
onsdag 3 augusti 2016
Språkkompetens i gärdsgården
 |
| Dagens Åbo Underrättelser hänvisar till lördagens (30.7) recension med ett citat. |
söndag 31 juli 2016
Svenska Yle: "Romantisk parkbänkspoesi i Lovisa"
På Yles sidor läser jag att "I Lovisa satsar man på dikter i lite annorlunda format, när parkbänkspoesi blir verklighet" - och transporteras tillbaka till hösten 1976. Det är i höst fyrtio år sedan jag började studera vid Åbo Akademi. Och det är också lika många år sedan jag läste en finlandssvensk diktbok, som hade kommit ut det året, och som fick mig att börja skriva själv. Eller försöka skriva själv.
En av de första dikter jag satte på pränt handlade just om en parkbänk. Närmare sagt om en bänk i Domkyrkoparken i Åbo, där Per Brahe står staty och säger sitt "Jag var med landet och landet med mig väl tillfreds”. Själv gick jag ofta genom parken, kanske på väg till Kanes skivaffär uppe på Köpmansgatans backe.
Den här dikten har förut varit publicerad i Finsk Tidskrift, men då pratar vi alltså om ett föregående årtusende. Den ingick inte i min första bok Ansiktet mot muren, eftersom Författarnas Andelslags lektörer inte tyckte att den var tillräckligt bra. Men nu, ett stycke romantisk parkbänkspoesi, varsågoda.
En ensam vit parkbänk
med några grusiga pölar i famnen.
Igår kväll satt två älskande där,
drunkade i ett alkoholkärleksrus.
Hon hade svart halvmåne under ena ögat.
Säkert en blomma han räckt henne.
En av de första dikter jag satte på pränt handlade just om en parkbänk. Närmare sagt om en bänk i Domkyrkoparken i Åbo, där Per Brahe står staty och säger sitt "Jag var med landet och landet med mig väl tillfreds”. Själv gick jag ofta genom parken, kanske på väg till Kanes skivaffär uppe på Köpmansgatans backe.
Den här dikten har förut varit publicerad i Finsk Tidskrift, men då pratar vi alltså om ett föregående årtusende. Den ingick inte i min första bok Ansiktet mot muren, eftersom Författarnas Andelslags lektörer inte tyckte att den var tillräckligt bra. Men nu, ett stycke romantisk parkbänkspoesi, varsågoda.
En ensam vit parkbänk
med några grusiga pölar i famnen.
Igår kväll satt två älskande där,
drunkade i ett alkoholkärleksrus.
Hon hade svart halvmåne under ena ögat.
Säkert en blomma han räckt henne.
lördag 30 juli 2016
Åbo Underrättelser: "Diktens orter, diktens gränsland"
 |
| ÅU först ut med recension 30.7. Och det är Ann-Christine Snickars som säger sitt. |
måndag 25 juli 2016
tisdag 19 juli 2016
Åbo Underrättelser: "Han som inte kom undan poesin"
 |
| "Han som inte kom undan poesin" rubricerar Åbo Underrättelser sin intervju, publicerad på ÅU-nätet 19.7. |
lördag 16 juli 2016
Dagdikt
Visst skriver jag tillfällighetsdikter, ibland, också. Antingen i huvudet, för speciella ändamål, i blogg - eller haikun i Svenska Yles kommentarsfält. Här en "samling" som finns i Gunnars blogociped.
För någon vecka sedan köpte jag Radioheads nya album A Moon Shaped Pool. En stämningsfull skiva.
Ratiohead
Att vara djupt insyltad,
nära slutet av sitt sextionde
årtionde.
En kvart innan timmen är slagen.
Att ligga tvärs over
sängen och för första gången
i sitt liv lyssna
på A Moon Shaped Pool.
Att nämna det
enda av betydelse
i poesi
om musikstråk och klassiska rörelser.
Att låta balkongdörren
öppna sig mot
världen och vara
lika innesluten som atomers mellanrum.
Att förstå
det man redan
förstod som tonåring.
Men inte visste då.
För någon vecka sedan köpte jag Radioheads nya album A Moon Shaped Pool. En stämningsfull skiva.
Ratiohead
Att vara djupt insyltad,
nära slutet av sitt sextionde
årtionde.
En kvart innan timmen är slagen.
Att ligga tvärs over
sängen och för första gången
i sitt liv lyssna
på A Moon Shaped Pool.
Att nämna det
enda av betydelse
i poesi
om musikstråk och klassiska rörelser.
Att låta balkongdörren
öppna sig mot
världen och vara
lika innesluten som atomers mellanrum.
Att förstå
det man redan
förstod som tonåring.
Men inte visste då.
onsdag 13 juli 2016
Rökoen, staadin - eller konsten att mjölka med lins
 |
| I november 2015 gick jag omkring i Kristinestad med kamera och i olika väderstreck. |
 |
| Också i "staadin" var det höst, med vackra färgdimensioner. |
 |
| På Salavägen började jag skymta mitt mål, det som skulle bli milstolpen. |
 |
| Närmare sagt, Röda kon, eller Rökoen. |
 |
| Grånat trä, speglingar, vackra ögonblick. |
 |
| Livets storslagenhet och bilringars själavandring; byte av kommunikation. |
 |
| På långbryggan upptäckte jag poesins kärna. |
 |
| Raden av bojar, som planeter i ett solsystem. |
 |
| Visst fanns det också mera grånat trä, stolpar, tunna bokryggar. |
 |
| Men den här gången hade jag mest ögon för bojarna. |
 |
| De drog och slet i mig, förtöjde min fantasi. |
tisdag 12 juli 2016
Beställningar, distribution, kontaktytor
 |
Milstolpar i gärdsgårdsserien, dikter, 120 sidor. Boken kan beställas till bokhandlar via Kirjavälitys. Den finns tillgänglig för bibliotek hos Btj. Den finns också till salu på nätet hos Adlibris, Booky, och CDON.COM. Samt hos Info.fi, Prisma, Suomalainen kirjakauppa, Suuri Suomalainen Kirjakerho och Turun Kansallinen Kirjakauppa. I Åbo finns den på bokhandelsdisken i Kansallinen Kirjakauppa, också Akademiska Bokhandeln torde ha. I Sydösterbotten kan man titta in i Luckan. Övriga beställningar och kontakt: Ett Projekt Ryggverk, gunnar.hognas (at) gmail.com. |
© Gunnar Högnäs
Foton
Gunnar Högnäs
| Röda kon Kristinestad
Omslag
Gunnar Högnäs
Nina Huurrevaara
Bildbehandling layout
Nina Huurrevaara
Ombrytning
Gunnar Högnäs
ISBN 978-952-93-7245-4
Tryck
Painosalama Åbo 2016
Gärdsgårdsserie
Milstolpar i gärdsgårdsserien är en rätt informativ boktitel, om man synar närmare i sömmarna och sätter in i vissa sammanhang.
Dels anspelar den på diktsamlingen Ansiktet mot muren från förra årtusendet. Murar och gärdsgårdar är inhägnader, staket.
Och dels innehåller den associationer till upphovsmannens intresse för idrott, här närmast fotboll. Milstolpar => målstolpar. Gärdsgårdsserie igen är en benämning på de lägre eller lägsta divisionerna i ett seriesystem. Begreppets ursprung har en helt konkret bakgrund. Förr i tiden fanns det inte alltid fina fotbollsplaner i varje by och avkrok. Det hände ofta, att fotbollen tjongades omkring på gärden och ängar. Kärt barn har ofta minst två namn, en annan term är lingonserie.
Eftersom flera platsangivelser i Milstolpar i gärdsgårdsserien anknyter till ställen som Kaskö, Kristinestad och Närpes, handlar det på sätt och vis om geografiska gärdsgårdsserier i Finlands ortsystem. Också platser i Åbo passerar revy, till exempel Fäbodsgränden och åstranden.
Ja, Milstolpar i gärdsgårdsserien är de stora perspektiven i den lilla skalan.
Dels anspelar den på diktsamlingen Ansiktet mot muren från förra årtusendet. Murar och gärdsgårdar är inhägnader, staket.
Och dels innehåller den associationer till upphovsmannens intresse för idrott, här närmast fotboll. Milstolpar => målstolpar. Gärdsgårdsserie igen är en benämning på de lägre eller lägsta divisionerna i ett seriesystem. Begreppets ursprung har en helt konkret bakgrund. Förr i tiden fanns det inte alltid fina fotbollsplaner i varje by och avkrok. Det hände ofta, att fotbollen tjongades omkring på gärden och ängar. Kärt barn har ofta minst två namn, en annan term är lingonserie.
Eftersom flera platsangivelser i Milstolpar i gärdsgårdsserien anknyter till ställen som Kaskö, Kristinestad och Närpes, handlar det på sätt och vis om geografiska gärdsgårdsserier i Finlands ortsystem. Också platser i Åbo passerar revy, till exempel Fäbodsgränden och åstranden.
Ja, Milstolpar i gärdsgårdsserien är de stora perspektiven i den lilla skalan.
1PR eller Milstolpar i gärdsgårdsserien
Eller som det bland annat heter i efterordet Baksidan:
Jag debuterade med texten Prolog till en dagbok för snart fyrtio år sedan i den österbottniska antologin Landhöjning. Året därpå, 1978, publicerades min diktsamling Ansiktet mot muren på Författarnas Andelslag. Milstolpar i gärdsgårdsserien är min andra bok i ordningen. Men eftersom hälften av en livslängd skiljer de två samlingarna åt och motiven tilldrar sig under olika årtusenden, ser jag det här som en ny lyrisk debut...
Merparten av dikterna kan dateras till år 2015...
Platsangivelser förekommer med jämna mellanrum, en solklar första arbetstitel hette Ordort. Främst av allt handlar det om skärvor av vardag, liv, planet och rymd som tränger sig på, rispar, färgar och formar: mosaik, människor. Det skaver mellan raderna, vilket för övrigt också lät som en lämplig överskrift...
Språk är fria, gränslösa allmänningar och nöjesfält. Och dikter smekningar på hudens insida; med- och mothårs, medsols och -mot.
I Finna finns följande uppgifter just nu: Milstolpar i gärdsgårdsserien.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)