Svenska Gärdsgårdens Vänner

Som medlem i Svenska Folkskolans Vänner
får man till på köpet reklam om ny skönlitteratur
i fin förpackning gratis i postlådan.
(SFV Magasinet 3/2016)

Halloween i gärdsgårdsserien

Jag har inte firat Halloween.
Men en dikt i Milstolpar i gärdsgårdsserien
dyker upp i synfältet.

     
Stilleben

Veken brinner

och det är jag som är vek.

Ljuset släcker mig.

Jag är natten,

jag är mörkret.

Finns inget

att vara rädd för,

ingenting

annat.



Milstolpar i fiffelserien

Läser i tidningarna att enligt en ny rapport har e-böcker blivit allt populärare.
Påstås att e-läsningen blivit vardag liksom.

Knappa aderton procent hade enligt undersökningen köpt eller lånat
en e-bok under 2015, en ökning med hela femtio procent
jämfört med motsvarande förfrågan året innan (visserligen sägs det inte,
huruvida köparna-lånarna till på köpet läste böckerna).

Också Milstolpar i gärdsgårdsserien har blivit e-bok. Eller så ser det ut.
En sida som heter - kallar sig - Kirjat sinulle erbjuder Milstolpar som
"Muoto kirjan:Pdf,Epub,Mobi,Txt,iBook,Kindle".

I själva verket lär det handla om fiffel & båg.
Det finns sidor som denna som låtsas bjuda ut e-böcker för gratis nerladdning.

Men handlar inte om olaglig kopiering, utan om försök att locka besökare
till sidan och hösta in reklampengar, genom fin besöksstatistik.

Själva böckerna går det inte att ladda ner.
Idén är att skylta med tilldragande böcker och bokpärmar.

Jag kan väl känna mig rätt hedrad, antar jag.
(Det är ju nästan som att få ett litteraturpris.)

Minnets minne

Igår skulle min yngsta bror ha fyllt femtio år. Men han hann tillryggalägga bara hälften av de milstolparna. Ju längre vi lever, desto djupare lever vi - också - i våra minnen. Och en gång var jag på vippen att skriva upp, att det är våra minnen vi dör ifrån.

Det blev tal om min brors död, och en av oss sade, att minnet bleknat, att han låtit honom gå. Det är fint sagt. Förstås, då också handlar det om processer inom oss själva. Som det ofta konstaterats, jorden runt: så länge vi minns finns den bortgångna kvar. Ändå kan det vara svårt i längden, att hålla kvar minnet, som vi kommer ihåg det, och barmhärtigare att släppa taget.

Jag råkade se filmen "Mr. Holmes" med Ian McKellen i huvudrollen, också det igår. Jag blev tagen på sängen, jag hade inte väntat mig en så bra film, vetat att den finns. Filmens teman passade väl in i stämningarna: att minnas, att leva, att dö. Att ta emot stafettpinnen och låta gå.

I Milstolpar i gärdsgårdsserien återfinns en dikt, som tar fasta på konkreta minnen av min lillebror. Vila i frid.

Sankta Maria, på kyrkbacken

Fördriver tid
men tiden är inte
flyktig.
Den har gjutit sig fast
i urverkets visare,
fossilerats i kyrkklockornas
kläppar,
flänger av
och an som lågor
i syrebrist.

Gräset är mullens sätt
att svalka sig.
Och mitt.
Stakar mig igenom
gravstenars årtal
och namn.
Läser mellan rader.

Och han över min axel, leende,
inåtvänt,
som han en gång gjorde.

Röken följer mig.
Näsborrars minne.



(Kyrkan i Närpes heter Sankta Maria.)