NICKOPOET.COM - MER POESI TILL FOLKET! - "Torsdagsintervju med Gunnar Högnäs"

https://nickopoet.com/2024/04/04/torsdagsintervju-med-gunnar-hognas/

Hej Gunnar. Hur står det till i södern?

– Helt bra, för att vara södern i norr. Men frågan är komplicerad. Man kan svara som i Amirika, alltså bara ”fint”. Sen kan man börja bena i samhällets och världens tillstånd – och se där, utsagan blir en helt och totalt annan.

Så är det ju… Jag har lagt märke till att du verkar rätt involverad i årets upplaga av Åbo Poesidagar (19-21 april). Berätta gärna lite om vad du ska göra där.

– Jag började jobba vid Åbo stadsbibliotek i mars 2003 och eftersom Åbo poesidagar ordnas med sisådär (i regel) två års mellanrum har jag varit rätt involverad i varje års upplaga (ingått i arbetsgruppen för respektive upplaga). Jag har alltså varit med på ett hörn i planeringen. Sedan brukar jag vara på plats i de biblioteksutrymmen där poesidagarna hålls, hjälpa till med det praktiska.

I år – liksom för ett par år sedan – ska jag sköta strömningen. Dessutom kommer jag att föra ett samtal med Jennifer Granqvist (under rubriken Fadermord – frigörelseord) om hennes debutsamling Gud var min pappa men han kunde inte krama mig. Eftersom det här blir de absolut sista Åbo poesidagar jag är med om att ordna (fyller 68 innan nästa gång och måste låta pensionera mig) har jag också tänkt orda om min diktläsning med devisen Dikt och sanning, förbannad sanning! (Eftersom Åbo poesidagar är ett inlägg i mitt jobb, har jag sagt att jag inte ställer upp med läsning av egna dikter.)

Jag har en fråga till dig som jobbar på biblioteket i Åbo? Det har varit svårt för mig att sälja mina diktsamlingar dit genom åren (förutom Rollatorgnissel under den järnblå solen). Vad kan det beror på tror du? För att jag gett ut det mesta själv eller bara ”otur”?

– Som sagt jo, jag jobbar. Började för 21 år sedan och fortsätter högst 20 månader till. Sedan är mitt aktiva yrkesliv överstökat. – Bibliotek använder sig av vissa finländska inköpsställen/-firmor, såsom Kirjavälitys. Sedan är ju efterfrågan på poesi i svensk tappning inte alltför stor bland kunderna. Jag sysslar inte alls med inköp och dylikt, så jag har ingen egentlig insyn.

Har du någon ny poesi på gång? Har ju gått några år sedan din förra diktsamling Notapparat som kom ut 2021.

– Som du säger, Notapparat kom ut 2021 och det var den fjärde samlingen sen Milstolpar i gärdsgårdsserien 2016. Jag har fortsatt att skriva i samma takt och har väl ungefär 300 nyskrivna dikter i ”datorlådan” – och ett ISBN-nummer för i höst. Men vi får se; jag hade tänkt ge ut redan i vår. Men även om det är roligt att – fortsätta – skriva, har jag liksom int haft lust för själva utgivningen. Några av de nya har publicerats i Horisont och i början av året i Nya Argus.

Du är ju inte den enda som skriver poesi i din släkt. Din far Kurt Högnäs har ju gett ut en hel del diktsamlingar fram tills hans bortgång samma år som Notapparat kom ut. Hur nära tycker du att din och din fars poesi är varandra och har du någon favoritdiktsamling av honom?

– Stilmässigt inte så nära, tycker jag. Min pappa var mer för att fila, slipa ner och koncentrera, jag är nog mer yvig och inriktad på annat. Men intresset för det svenska språket, dess möjligheter och begränsningar, det har/hade vi säkert gemensamt. Vi är/var både ordvändare och -vridare i själen. Jag kan inte lyfta fram någon direkt favoritsamling, handlar med om enskilda dikter i olika samlingar.

Vad skulle du säga kännetecknar din egen lyrik genom åren?

– Jag gick igenom gamla recensioner av min debut Ansiktet mot muren (1978) då vi städade upp efter mamma och pappa och överraskades av hur lika recensioner då som nu under det här årtusendet låter. På nätet finns en från den tiden (https://www.boksampo.fi/sv/kulsa/saha3%253Auacf4be20-7c11-4db2-8b16-47a04c929cfe) och en mening kan väl nämnas, eftersom jag råkar ha den till hands: ”G. H. är onödigt, kaotisk ordrik ibland, men överraskar med talande, stringenta bilder och kraften i dikterna är övertygande.” Jag understöder, hehe.

Avslutningsvis, du har ju gett ut alla dina diktsamlingar på eget förlag. Vilka skulle du säga är de största för och nackdelarna med egenutgivning?

– Fördelen är den flexibla kalendern. Och att man har fullständig kontroll – och det är kanske samtidigt den största nackdelen, det att ingen utomstående rusar in med röda pennan eller delete-knappen i högsta hugg.

Men jag tycker om att själv välja och vraka, sammanställa helheter. För mig personligen är mina böcker inte bara en samling individuella dikter utan också helheter, det är min strävan; inte enskilda målningar som råkar hänga i samma rum.

Det innebär att också dikter som i och för sig inte är så bra eller polerade kan rymmas med, såvida de har en plats i helheten. Precis som ett album/en LP kan innehålla bättre och sämre låtar, höjdare och spår som bildar andningspauser. Inte orkar man bara med fullträffar: viloplatser, spångar av mellanord behövs därtill!

Ok, tack för intervjun Gunnar och lycka till med dina uppdrag på årets upplaga av Åbo Poesidagar!

Skottdag vart fjärde år | skottdag året runt

Skottdag, det är det i dagens kalender. Å andra sidan lever vi i tider med konstant skottdag, för att tala klarspråk: inte ett dygn utan skott.

Förra veckan hasplade jag ur mig följande aforism -

Det går aldrig att hela med skottsalvor. Inte ens i självförsvar.

***

Men en av min bröder replikerade, att om en hare gnager på ett träd kan det nog behövas skottsalva. 

Med taxi till Diktlandia

Joakims politiska post är tung,
han är ju riksdagens taxikung.
Vill inte stranda,
vill köra för andra.
Mätaren klappar, för evigt ung.

Skrev en insändare till ÅU (Åbo Underrättelser) som jag avrundade med limerick.


Grand slam i taxiäkning (publicerad på nätet 19.2.2024)

Det är alltid på sin plats att ”skugga” makthavare och våra representanter i riksdag och fullmäktige. De politiker vi har valt är språkrör för oss – åtminstone är det så vi vill, hoppas och tror. Ja, de är också våra stuntpersoner, utför grovjobb och kinkiga uppgifter för vår skull.

Som det här med att åka taxi. Nu har det visat sig att SFP:s Joakim Strand är på väg mot grand slam, han har toppat riksdagsledamöternas taxiåk två perioder på raken. Den senaste (1.9.2023–31.1.2024) blev notan sammanlagt 3 768,60 euro.

Men inte är det ohemult, egentligen. Bara dryga 753 euro per månad, eller ungefär 25 om dagen.

Så nog är han värd en liten limerick, alltid!

Aleksej Navalnyj 1976-2024

Det är på många sätt och vis som om jag levde i en reträtt till den era som rådde då jag var ung (vuxen?) under 1970-talets andra hälft. Här en dikt ur min debutsamling Ansiktet mot muren (sen skulle det f.ö. dröja ett antal år, innan följande alster, Milstolpar i gärdsgårdsserien, utkom - 2016).


När jag i stort sett
inte var större än en vanttumme
såg jag människor
och de klättrade ner ur väggklockor
för egen hand
De stegade ut på uppodlade fält
och lyfte ut människospillror
ur mörker mörker
så att livet fick
återta dem
i form av tindrande maskrosor
De tog mig i hand
och vi marscherade för fred
men endel människor ville annat
Många höstisar senare polerades stövlar
fötter tvingades in i dem
det krävdes ordning
och jag såg skuggor återvända
till väggklockorna

Folkhälsan och poesin

I väntan på mer seriös poesi kan man limericka en insändare om aktuella ting.

Limerick om Folkhälsans kick (ÅU 24.1.2024)

Hos Folkhälsan väcktes visst större vrede
efter en ömtålig investering gjord av vd.
Han satte pengar på app,
skulle väl betalas av papp.
Som att leka tio stickor på ett bräde.




Vem bär ansvaret i härvan kring Folkhälsan? Vi listar fyra teoretiska scenarier (Svenska Yle 23.1.2024)