Eller så inte (rikligare lyrikår)

                                                                                                                      Hufvudstadsbladet 9.12

Torsdag 1.12 öppnade Hufvudstadsbladet en kalenderlucka; fyndade i Schildts & Söderströms, Förlaget M:s, Marginals, Fontana Medias och Svenska Litteratursällskapets vårutgivning 2017.

I en Kommentar konstaterar Pia Ingström: "Poesititlarna är inte så många, men barnböcker finns det relativt gott om."

Enligt Ingströms genomgång är titlarna tre till antalet. S & S ger ut Eva-Stina Byggmästars Naturbarn. Dikter i urval 1986-2016 och Ulrika Nielsens & Nina Hagelbäcks gemensamma Ömhetsmarker. Förlaget M publicerar Jörgen Mattlars Att vända sig bort.

För ett par veckor sedan skrev jag om ett "Rikligare lyrikår". Där summerade jag för Schildts & Söderströms och Förlaget M:s del, att förstnämnda stod för sammanlagt sju diktsamlingar år 2016. Men under hösten prånglade bägge ut en endaste poesititel var på marknaden. Och S & S:s utgivning handlade dessutom om Gösta Ågrens Samlade dikter 1955–2015.

Det här innebär att Schildts & Söderströms under två årstider - i praktiken ett utgivningsår, alltså, hösten 2016 och våren 2017 - ger ut en nyskriven poesibok, Nielsens & Hagelbäcks "diktsamling med två signaturer, gemensam text uppvuxen ur vänskap". Av de inalles tre lyrikverken på S & S under nämnda period är de två övriga poesi i urval. Och Förlaget M:s lyrikskörd inom samma tidsram är två titlar.

Kanske hösten 2017 för med sig en rikligare lyrikutgivning på de två stora finlandssvenska förlagen. Om - eller förstås då - de här två stora aktörerna tillsammans "släpper fram" fem diktböcker hösten 2016 - våren 2017 (som sagt, i praktiken under ett helt år av utgivning), ser det just så dåligt ut som det kanske också är. I synnerhet som två av de fem är dikter som redan publicerats i olika sammanhang.

Det här tänker jag i mitt stilla sinne, samtidigt som jag ser att åtminstone en poet har chans att kamma hem Runebergspriset.

"Här är kandidaterna för Runebergspriset 2017": Vesa Haapala, Pauliina Haasjoki, Riitta Jalonen, Helmi Kekkonen, Henrika Ringbom, Minna Rytisalo, Peter Sandström och Sinikka Vuola.

Haasjokis Planeetta är den enda diktsamlingen bland de åtta kandiderande böckerna. Men Haapala och Vuola är poeter som likt Finlandiavinnaren Jukka Viikilä debuterar i romanform. Blir det igen fråga om poesismuggling, för att tala med Viikilä - lyrik i förklädnad?

Glimten i ögat, ansiktet mot muren

Det är inte alla gånger man får uppträda tillsammans med finalister i britternas X Factor.

Svenska Yle recenserade Milstolpar i gärdsgårdsserien: "Lyrik med glimt och splint i ögat" (5.12). Känns förstås skönt att ha kommit så pass god bit på vägen - att det som var ansiktet mot muren nu dessutom har glimten i ögat.

Det är också roligt att samtliga recensenter (i ÅU, HBL, VBL, Ny Tid, Yle) har hittat sina respektive infallsvinklar; tillsammans har de belyst Milstolpar i gärdsgårdsserien varvet runt, hela vägen, lyft på snart sagt varje sten och tuva.

Yles Marit Linqvist tycker att det "är en givande läsupplevelse – inte minst tack vare författarens uppenbara kärlek till språket och en smittande fascination för ordens valörer och konnotationer".

Än en gång är jag nöjd över att jag har lyckats göra mig förstådd, att innehåll och form strävar i samma riktning: "Gunnar Högnäs har en säker blick för det överraskande och det absurda i vardagen liksom i språket – det sneda och snäva i tillvaron inte att förglömma."

Milstolpar i Gutenberggalaxen

I april 2014 satt jag begeistrad i Åbo huvudbiblioteks Studio och hörde på Nina Burton. Hon uppträdde på Åbo poesidagar under två pass. Fredag 11.4 stod det "Närhet i Arkimedes tecken. Poeten och essäisten Nina Burton läser egna dikter" i programbladet. Lördag 12.4 höll hon ett föredrag "Om teknik och tecknens konst" som "tidigare gästpoet på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm".

Jag hade inte många nyskrivna dikter i "lådan" (inte sedan 1980-talet), då i april två år tillbaka i tiden. Men bland de enstaka jag sparat på datorns hårdskiva hade jag valt ut en och skickat till Åbo Underrättelsers sommarbilaga. I Milstolpar i gärdsgårdsserien ingår den som (ii) i dikten Kvalmusik i sex akter (för övrigt också publicerad i tidskriften Horisont, 2/2015).

Efter att ha lyssnat till Nina Burton började det snurra och surra i mitt huvud. Den första dikten svaret i samlingen Ett svar i 24 skärvor blev rent konkret en inspirationskälla och kom ovan nämnda (ii) att växa ut till den 6-delade sviten.

Förutom de inspirationskällor, språngbrädor, bollplank jag nämner i efterordet till Milstolpar i gärdsgårdsserien bör Burton absolut nämnas. Jag är ledsen att jag inte skrev ut hennes namn redan i själva boken. Nu är det hög tid att reparera skadan så gott det går.

I svaret skrev hon så här:

Utsträckt på natten
hör jag hur regnet faller
över jorden,
ännu i skuggan
mellan mig och solen

när ljuset i
ett dubbelfönster tänds
tvärs över gården
och blir ett bokuppslag,
lysande nattligt
av sina blanka sidor

Och jag i min tur i Kvalmusik i sex akter, (iv):

det upplysta fönstret mittemot
öppnar sig som en elektronisk bok
i grånatten

regnet skriver finstilt
upp och ner
texten har ställt
sig på kant
med tillvaron

Så ni ser att jag är både tydligt inspirerad och också replikerar.

Temat för det årets Åbo poesidagar var poesi och teknik, vilket också satte spår, sådde frön i min gärdsgårdsserie. Men ett stort tack till Nina Burton - och ett minst lika stort grattis!

Idag har det nämligen klarnat, att ett av årets Augustpris tilldelats fackboken Gutenberggalaxens nova. En essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500-talets medierevolution. Det är ju Burton, även kallad "en av Nordens mest egensinniga essäister", som författat det mästerverket.

Och då, där och då, i Åbo huvudbiblioteks Studio 12.4.2014 var Nina Burton inne på det här med Erasmus och medierevolutioner. Det lät lovande och intressant det hon sa, och inte utan orsak.

Rikligare lyrikår

Det har varit ett år med flera fina understreckare för poesins del, åtminstone verkar det se så ut. Idag blev det klart att poeten Jukka Viikilä får årets Finlandiapris i skönlitteratur.
Vinnarromanen Akvarelleja Engelin kaupungista är Viikiläs första, efter två diktböcker. Själv tycker han (i en intervju för Yle, som jag här citerar fritt genom översättningar) att hans första prosabok är mera lyrisk än hans poesisamlingar. Han är också nöjd med valet av genre. Det är svårt att få en bred läsekrets för dikter, han valde att paketera sina meningar i romanform.

Romanen är egentligen den enda litteraturarten som säljer, så den är ett fint emballage för att lyriksmuggling till en större skara läsare, myser Viikilä.

Är den färska Finlandiaromanen med andra ord en smygseger för poesin? Eller visar den - också den - att dikten är ett till stor del förlorat kapitel. På samma sätt som årets val av Nobelpristagare. Många räknar, vill och önskar betrakta Bob Dylan som en fjäder i lyrikhatten. Själv är jag inte säker, övertygad om den saken. Till exempel Adonis hade varit ett mera framstegsvänligt val, ur poesins horisont sett.

Att poeter vinner lyrikpris är inte överraskande. Så att Catharina Gripenberg vann Sveriges Radios lyrikpris 2016 med sin Handbok att bära till en dräkt är i och för sig som det skall. Det man däremot kan hänga i julgranen är det faktum att hon är finlandssvensk, diktar på finlandssvenska. "Den finlandssvenska dikten är viktig men läses av ganska få", som Eva Pursiainen konstaterar i en artikel i Yle Kulturs temahelhet om poesi.

Däremot är Katarina Frostensons fullträff Nordiska rådets litteraturpris 2016 för hennes Sånger och formler ett rent "fall" framåt också för lyriken i sig.

Som sagt finns det fortfarande hopp för poesin. Men situationen är som ökenvandring på nattgammal is, så det är bäst att inte hoppas alltför mycket.

Tankesmedjan Magma har undersökt den finlandssvenska litteraturförsäljningen åren 2011 och 2015. Kanske det inte direkt brinner i knutarna, inte mer än på andra håll i världen. I vilket fall som helst säljer poesin i klenaste laget. Och om jag räknat rätt var inte heller de två stora förlagens poesiutgivning särskilt omfattande under innevarande år.

En snabb koll i Bokkatalogen 2016 visar att Förlaget - som visserligen debuterade först under höstsäsongen - gav ut en diktsamling. Också Schildts & Söderströms nöjde sig med sig ett lika blygsamt antal (den obligatoriska kvoten?) under samma tidsperiod; dessutom var det fråga om ett band med samlade dikter. Allt som allt stod dessa två aktörer för sju diktsamling, eftersom Schildts & Söderströms vårutgivning 2016 ändå bjöd på fem stycken lyrikböcker.
Också ifjol var poesiutgivningen på ett stort finlandssvenskt förlag, det vill säga Schildts & Söderströms, sju till antalet - och också då var en av samlingarna fråga om nyutgivning.

Rik lyrik

Bob Dylan fick Nobelpriset i litteratur och många tycker att han är en diktare värd priset och att den genré han representerar är värd uppmärksamhet. Visst, han står för rik lyrik.
Själv har jag vissa dubier. Inte mot att poesi lyfts fram, men nog beträffande valet av en Dylan. "Som en sten i min sko", skriver jag i Nya Argus (Nr 9-10 / 2016).

Far och son i AB

Akademiska Bokhandeln i Åbo hyllar med fin spelblick inför farsdagen.

Ny tid i gärdsgårdsserien

Bengt Berg recenserar Milstolpar i gärdsgårdsserien i Ny Tid och tycker bl.a. så här:

"Bokens titel är för övrigt lika blygsam som förlagsnamnet är förbryllande: Ett Projekt Ryggverk. Men dikterna är bra, somliga möjligen för 'bra' – lite överfyllda kan man tycka. Jag är ganska övertygad om att upphovsmannen skulle kunna berätta mycket intressanta saker runt dikternas tillkomst och innehållet mellan raderna, det är en känsla som infinner sig."

"...Denna beläsenhet skymmer inte alls sikten för Högnäs, vars dikter visserligen tycks vara tillkomna av ren och skär lust, men också med en helt egen klang."

"Men ibland kan det bli för mycket av det goda som när sommaren blir för kort i rocken, när hackspetten tar sig rytmisk syl i vädret med hjälp av telefonstolpens plåthätta eller hur metamorfosen lanserar furstliga lyriska utbrott.

Som stämningsskapande miljöåtergivare är dock Högnäs ofta påtagligt på plats; eller när ljudregistreringar blir skir poesi; filosofiska funderingar på vår plats inte bara i rummet utan i den tänjbara tiden, och livet är helt uppenbart som en parentes i allt 'det andra'".

Hela recensionen här: "Dikter i tid och rum" (Ny Tid 11.11)

Bibliotekslagen i gärdsgårdsserien

Finland firar ett sekel av självständighet nästa år. Så är det meningen. Samtidigt är det också meningen att Finland skall få en ny bibliotekslag, modell 2017. Det finns alltid risker i släptåg, då förändringar sker. Svenska Yles rubrik mot slutet av oktober pekar på ett möjligt scenario: "Bibliotekslagen förnyas: 'Riskerna störst för små kommuner'".

"Högnäs jobbar på Åbo Akademis bibliotek", hette det i Vasabladets recension av Milstolpar i gärdsgårdsserien - "En glädjekant på tillvaron" (en uppgift som rättades till följande dag; Åbo stadsbibliotek skall det ju vara). "Det har inte resulterat i att hans 'andra debut' skulle ha en karaktär av läsfrukter, men han nämner nog namn som inspiratörer: Aspenström, Tranströmer, Forström, Tove Jansson, Job i Bibeln, och Samuel Beckets berömda I väntan på Godot.", fortsätter stycket i Vbl.

Hoppas att väntan på en uppdaterad, moderniserad, mera inkluderande och uppfodrande bibliotekslag inte blir som att vänta på Godot. Själv var jag för ett och ett halvt år sedan inbjuden till en tillställning i Helsingfors (ordnad av undervisnings- och kulturministeriet) på tröskeln till första maj, för att tala ut om gamla respektive bibliotekslagen in spe. "På väg mot den nya bibliotekslagen, regional inlägg" löd min rubrik i utskrift på ministeriets sida.

Som Vasabladets recensent mycket riktigt påpekade, är mitt yrke inte det centrala i diktsamlingen. Men visst finns ett par dikter som antingen direkt eller indirekt tangerar brödfödan. Den ena heter "Cirkelläsning". Den andra skrev jag i tåget, så att säga på väg från den nya bibliotekslagen (alltså från den där tillställningen i april 2015). Jag vet inte om sinnesstämningen har så mycket med den kommande bibliotekslagen att göra. Men nu då den första snön har fallit, hösten innan Finland 100, passar det att köra till:

Vitsippor

Det snöar vilt nu.
Kråkan klättrar uppför
väggen av flingor,
klapprar med vingarna
för att få spjärn
i något komprimerat
mellanrum.
Allt har sin tid.
Väderlekens upptåg
och passagerarnas
allvarliga uppsyn
på väg från Kyrkslätt
och april.

Svenska Gärdsgårdens Vänner

Som medlem i Svenska Folkskolans Vänner
får man till på köpet reklam om ny skönlitteratur
i fin förpackning gratis i postlådan.
(SFV Magasinet 3/2016)

Halloween i gärdsgårdsserien

Jag har inte firat Halloween.
Men en dikt i Milstolpar i gärdsgårdsserien
dyker upp i synfältet.

     
Stilleben

Veken brinner

och det är jag som är vek.

Ljuset släcker mig.

Jag är natten,

jag är mörkret.

Finns inget

att vara rädd för,

ingenting

annat.



Milstolpar i fiffelserien

Läser i tidningarna att enligt en ny rapport har e-böcker blivit allt populärare.
Påstås att e-läsningen blivit vardag liksom.

Knappa aderton procent hade enligt undersökningen köpt eller lånat
en e-bok under 2015, en ökning med hela femtio procent
jämfört med motsvarande förfrågan året innan (visserligen sägs det inte,
huruvida köparna-lånarna till på köpet läste böckerna).

Också Milstolpar i gärdsgårdsserien har blivit e-bok. Eller så ser det ut.
En sida som heter - kallar sig - Kirjat sinulle erbjuder Milstolpar som
"Muoto kirjan:Pdf,Epub,Mobi,Txt,iBook,Kindle".

I själva verket lär det handla om fiffel & båg.
Det finns sidor som denna som låtsas bjuda ut e-böcker för gratis nerladdning.

Men handlar inte om olaglig kopiering, utan om försök att locka besökare
till sidan och hösta in reklampengar, genom fin besöksstatistik.

Själva böckerna går det inte att ladda ner.
Idén är att skylta med tilldragande böcker och bokpärmar.

Jag kan väl känna mig rätt hedrad, antar jag.
(Det är ju nästan som att få ett litteraturpris.)

Minnets minne

Igår skulle min yngsta bror ha fyllt femtio år. Men han hann tillryggalägga bara hälften av de milstolparna. Ju längre vi lever, desto djupare lever vi - också - i våra minnen. Och en gång var jag på vippen att skriva upp, att det är våra minnen vi dör ifrån.

Det blev tal om min brors död, och en av oss sade, att minnet bleknat, att han låtit honom gå. Det är fint sagt. Förstås, då också handlar det om processer inom oss själva. Som det ofta konstaterats, jorden runt: så länge vi minns finns den bortgångna kvar. Ändå kan det vara svårt i längden, att hålla kvar minnet, som vi kommer ihåg det, och barmhärtigare att släppa taget.

Jag råkade se filmen "Mr. Holmes" med Ian McKellen i huvudrollen, också det igår. Jag blev tagen på sängen, jag hade inte väntat mig en så bra film, vetat att den finns. Filmens teman passade väl in i stämningarna: att minnas, att leva, att dö. Att ta emot stafettpinnen och låta gå.

I Milstolpar i gärdsgårdsserien återfinns en dikt, som tar fasta på konkreta minnen av min lillebror. Vila i frid.

Sankta Maria, på kyrkbacken

Fördriver tid
men tiden är inte
flyktig.
Den har gjutit sig fast
i urverkets visare,
fossilerats i kyrkklockornas
kläppar,
flänger av
och an som lågor
i syrebrist.

Gräset är mullens sätt
att svalka sig.
Och mitt.
Stakar mig igenom
gravstenars årtal
och namn.
Läser mellan rader.

Och han över min axel, leende,
inåtvänt,
som han en gång gjorde.

Röken följer mig.
Näsborrars minne.



(Kyrkan i Närpes heter Sankta Maria.)

Sälgrund, ett försök

Svenska Österbottens litteraturförening ordnar sin årligen återkommande tvärkonstnärliga poesifestival Try Poetry på Sälgrund utanför Kaskö, med temat öppet hav. I början av oktober då hela havet kan svalla.

I Milstolpar i gärdsgårdsserien ingår en dikt som handlar om Sälgrund, men årstiden och årtusendet är inte desamma. Där skymtar också en blinkning till Tove Janssons Pappan och havet.

Sälgrund, mapp ö

En liten flugskit i havsbandet, bara.
Och där på klipporna, i skrevorna,
fågelspillning, stora steg för
växtligheten.

Solen lapar nattens fukter,
ur kupade blad och hällarnas
skröpligheter.

Nobelpris i kemi för upptäckter
rörande genernas molekylära reparatörer,
står det skrivet för den som kan
tyda naturens tecken.

Men visst, den här ön är en ö, är en ö,
och skvalpar bortom all redlighet,
på tiotals avstånd från
de teorier som gör verkligheten
verklig.

För oss blåser dagen upp
till overkliga proportioner.

Vi strövar tills vi stupar
i våra sjörövarlekar,
och kvällens insekter åker snålskjuts
i fyrens ljuskarusell.

Språkgrodan i gärdsgårdsserien

Recension "igen", tredje gången gillt. Fredrik Hertzberg finner nöje
i det han läser, redogör i Hufvudstadsbladet 15.9.

Milstolpar i Helmet

Tydligen finns det gärdsgårdsserier också i huvudstaden.

Glädjekanter i gärdsgårdsserien

Den andra recensionen av Milstolpar i gärdsgårdsserien.
Den här gången är det Kaj Hedman som granskar;
 för Vasabladet 8.9:

"...men som vid en närmare läsning bjuder inte enbart på
mycket snärtiga och begåvade poesirader utan också
på en fungerande narrativ ordström där dikterna
ingalunda är utspridda korn, utan snarare är,
som titeln antyder, milstolpar i en serie
på en gärdsgård."

Speciellt uppskattar jag att Hedman lagt märke till
min ansats:

"Författaren har bemödat sig om att med omsorg
få dikterna att hänga ihop och stödja varandra,
till och med mera än en del poeter som ger
ut på så kallade etablerade förlag."

Roger!

I radiotrafik är Roger en förkortning eller signal som betyder att meddelandet är uppfattat. Det här slog mig då jag på Yles sidor igår kväll läste att "Roger Holmström har avlidit".

För fyrtio år sedan började jag studera statsvetenskapliga ämnen vid Åbo Akademi. Men hösten var inte långt hunnen, innan jag insåg att jag inte var skickad att förkovra mig i nationalekonomi, statistik och matematik som stöd för statistikstudierna. Jag bytte till humanistiska fakulteten och litteraturvetenskap, bara sociologin fick hänga med vid sidan om, det första året.

Roger Holmström var en av de få anställda vid litteraturinstitutionen. Och det framgick genast att han var hängiven. Han tog litteraturen på fullaste allvar, men hade också en stillsam, underfundig humor. Vid vissa tillfällen kunde den rentav bubbla fram. En gång höll Roger en provföreläsning i ett auditorium under Sibeliusmuseet på Biskopsgatan, ämnet var visst dadaism och andra avantgardistiska rörelser. Då han skulle dela ut det kopierade föreläsningsmaterialet gjorde han det inte, på traditionellt vis. Han tog bunten med papper och slängde ut den bland publiken, som nog blev tagen på sängen. Det hade vi då rakt inte väntat oss.

Det året jag började studera, 1976, hade en av mina medstuderande i litteratur, Kim Casén, gett ut en diktbok, Nattvakten kallad. Jag råkade det året bo i samma lägenhet som två av Caséns klasskamrater och den vägen fick jag boken i min hand, antagligen följande vår. Jag läste igenom den och fick det hela om bakfoten. Trodde att det var hur lätt som helst att skriva "sånt där". Och tur det, för annars hade jag aldrig försökt mig på.

Efter ett antal skrivna dikter undrade jag var jag stod, om det var någonting att hänga i julgranen. Redan då förstod jag att det inte var fullt så enkelt som det såg ut. Det säger en del om Roger, tycker jag, att det var honom jag utsatte för den första provläsningen. Själv var jag en ung, blyg, tafatt studerande och han var anställd vid ett universitet - och vår åldersskillnad kändes vida större än åtta år. Men jag tänkte mig att det gick att fråga honom om han kunde tänkas ögna igenom några dikter jag rafsat ner.

Så vi träffades en dag över en kopp kaffe på ett café i den låga byggnaden i hörnet av Tavastgatan och Nylandsgatan framför parkeringsplatsen, där det numera finns en butik för datateknik. Han hade fått med sig ett knippe dikter som hemläxa och hade tagit uppgiften på fullaste allvar. Den som känner eller kände Roger vet eller kan gissa sig till hur det gick. Bristerna höll han inte tyst om, men han var uppmuntrande och koncentrerade sig på det han tyckte om, ansåg lovande och som redan var bra. Han föreslog också att jag skulle ge eller var det så att han skötte om saken, nåja, i vilket fall som helst tog Finsk Tidskrift emot två dikter och publicerade dem i det första numret 1978. Att jag på hösten samma år debuterade med Ansiktet mot muren är med andra ord ett resultat i en händelsekedja, där också, eller i synnerhet Roger Holmström spelade en betydelsefull roll.

Den sista gången jag träffade Roger var hösten 2015, på ett av Författarseriens tillfällen på Gamla stortorget. Jag är glad att jag pratade en stund med honom och också avslöjade mina planer på en andra diktbok. Direkt efteråt harmade det mig att jag pratat bredvid mun. Men nu i denna stund känns det som att det var det rätta att säga. Då jag i Milstolpar i gärdsgårdsserien dedikerar "Tack till er alla!", är Roger i ljuset av det jag nu skriver en av de människor som speciellt är tacket värt, i synnerhet då vi talar om det vi talar om då vi talar om litteratur.

Så tack Roger, också uttryckligen!

Snigelpost från gärdsgårdsserien

FÖRBIFARTEN i tidningen Syd-Österbotten (27.8.2016).
Bilden refererar till ett annat ärende.
38 års väntan är ju inte direkt expressfart.
F.ö. säljs Milstolpar i gärdsgårsserien
i den Sydösterbottniska Luckan.

Köper man Milstolpar köper man också Gömda land och Pedagogisk retorik

Vad berättar det om Milstolpar i gärdsgårdsserien
- eller vad finns det för direkta och indirekta beröringspunkter -
då Milstolparnas köpare också skaffat sig
Den nya ekonomistyrningen,
David Lagercrantz: Se mikä ei tapa,
Bengt Ericson: Den härskande klassen,
Tom Clancy: Döden som diktator,
Tuija Laine: Kolportöörejä ja kirjakauppiaita,
Karin Boye: Moln; Gömda land,
Pirkko Lindberg: Fukushima för evigt,
Nihad Bunar: Nyanlända och lärande,
Tina Kindeberg: Pedagogisk retorik,
Sven Olov Karlsson: Västmanland,
Marilynne Robinson: Gilead.

Einstein och det glödande lövet i gärdsgårdsserien

Tycker du om Det glödande lövet, så tycker du kanske också om Albert Einstein: det modiga, En oväntad vänskap, En sån som du, Axel var idiot och Milstolpar i gärdsgårdsserien. Åtminstone tycker Adlibris så.

Milstolpar i gärdsgårdsnätet

Milstolpar i gärdsgårdsserien kan köpas på nätet åtminstone hos följande langare av poesi:

• Adlibris
• Booky
• CDON.COM
• Info.fi
• Prisma
• Suomalainen kirjakauppa
• Suuri Suomalainen Kirjakerho
• Turun Kansallinen Kirjakauppa 

Som ringar på nätet...

Milstolpar i gärdsgårdsserien finns till salu över nätet
inte bara hos Prisma, utan också via Adlibris
och CDON.COM. Det vet bookify.se. 

Ord förr och nu

I nummer 2/1979 av Resonerande bokkatalog lät det så här om min "språkspelöppning".

"En lovande debutsamling av en lyriker i 'den unga generationen'. Gunnar Högnäs, 21 år, hemma från Kristinestad och studerande i Åbo, talar i 'Ansiktet mot muren' om vår tid. Teknokratin och miljöförstöringen skildrar han med ångest och desperation som äckliga resultat av blinda och maktgalna verkställares handlingar. Själv är G. H. en idealist som slåss mot alla odds för att rädda livet och naturen. Oss medlöpare vill han väcka till insikt, genom att skildra den värld, vi är med om att skapa, just så absurd och surrealistisk som den är. G. H. är onödigt, kaotisk ordrik ibland, men överraskar med talande, stringenta bilder och kraften i dikterna är övertygande. Hans ekologiska pessimism är inte så nattsvart som hos t.ex. Larry Silván och den norska Knut Faldbakken, men besläktad. Diktsamlingen är väl värd att skaffa till biblioteken, den ger en aktuell tidsstämning med lyriska värden även på längre sikt."

Det där med "onödigt, kaotiskt ordrik ibland" låter delvis välbekant. Som om inte uppemot fyrtio år skulle ha runnit sin kos under Auras broar och vattenmassor slipar kantigheter och spolat sediment och grus. Det Barbro Nygård tyckte på 1970-talet, tycker på sitt sätt Ann-Christine Snickars nu. Jag tänker på det som stod i ÅU:s recension "Diktens orter, diktens gränsland" (30.7.2016).

"Bilden är pockande, den språkliga frasen har en säker rytmik och akustik. Därför är den övertygande. Det är den här språkkompetensen som bär hela samlingen, den sätter stopp när ordlekarna blir för frestande, den tillåter inte heller att sentimentalitet avsöndras."

Ja, vad skall jag säga? Det är helt enkelt för roligt att syssla med ord, och händer lätt att "man" överdoserar. För det kan väl vara som jag menar i efterordet till Milstolpar i gärdsgårdsserien. Språk är fria, gränslösa allmänningar och nöjesfält. Och dikter smekningar på hudens insida; med- och mothårs, medsols och mot-.

De som söka, de skola Finna

Finna i Finna.

Språkkompetens i gärdsgården

Dagens Åbo Underrättelser hänvisar till lördagens (30.7) recension med ett citat.

Svenska Yle: "Romantisk parkbänkspoesi i Lovisa"

På Yles sidor läser jag att "I Lovisa satsar man på dikter i lite annorlunda format, när parkbänkspoesi blir verklighet" - och transporteras tillbaka till hösten 1976. Det är i höst fyrtio år sedan jag började studera vid Åbo Akademi. Och det är också lika många år sedan jag läste en finlandssvensk diktbok, som hade kommit ut det året, och som fick mig att börja skriva själv. Eller försöka skriva själv.

En av de första dikter jag satte på pränt handlade just om en parkbänk. Närmare sagt om en bänk i Domkyrkoparken i Åbo, där Per Brahe står staty och säger sitt "Jag var med landet och landet med mig väl tillfreds”. Själv gick jag ofta genom parken, kanske på väg till Kanes skivaffär uppe på Köpmansgatans backe.

Den här dikten har förut varit publicerad i Finsk Tidskrift, men då pratar vi alltså om ett föregående årtusende. Den ingick inte i min första bok Ansiktet mot muren, eftersom Författarnas Andelslags lektörer inte tyckte att den var tillräckligt bra. Men nu, ett stycke romantisk parkbänkspoesi, varsågoda.

      En ensam vit parkbänk
      med några grusiga pölar i famnen.
      Igår kväll satt två älskande där,
      drunkade i ett alkoholkärleksrus.
      Hon hade svart halvmåne under ena ögat.
      Säkert en blomma han räckt henne.

Åbo Underrättelser: "Diktens orter, diktens gränsland"

ÅU först ut med recension 30.7.
Och det är Ann-Christine Snickars
som säger sitt.

 

Prismas poesi

 

Milstolpar i gärdsgårdsserien till salu på nätet.

Åbo Underrättelser: "Han som inte kom undan poesin"

"Han som inte kom undan poesin"
rubricerar Åbo Underrättelser sin intervju,
publicerad på ÅU-nätet 19.7.

Dagdikt

Visst skriver jag tillfällighetsdikter, ibland, också. Antingen i huvudet, för speciella ändamål, i blogg - eller haikun i Svenska Yles kommentarsfält. Här en "samling" som finns i Gunnars blogociped.

För någon vecka sedan köpte jag Radioheads nya album A Moon Shaped Pool. En stämningsfull skiva.


      Ratiohead

      Att vara djupt insyltad,
      nära slutet av sitt sextionde
      årtionde.

      En kvart innan timmen är slagen.

      Att ligga tvärs over
      sängen och för första gången
      i sitt liv lyssna

      på A Moon Shaped Pool.

      Att nämna det
      enda av betydelse
      i poesi

      om musikstråk och klassiska rörelser.

      Att låta balkongdörren
      öppna sig mot
      världen och vara

      lika innesluten som atomers mellanrum.

      Att förstå
      det man redan
      förstod som tonåring.

      Men inte visste då.

Rökoen, staadin - eller konsten att mjölka med lins

I november 2015 gick jag omkring i Kristinestad
med kamera och i olika väderstreck.

Också i "staadin" var det höst,
med vackra färgdimensioner.

På Salavägen började jag skymta mitt mål,
det som skulle bli milstolpen.

Närmare sagt, Röda kon,
eller Rökoen.

Grånat trä, speglingar, vackra ögonblick.

Livets storslagenhet och bilringars själavandring;
byte av kommunikation.

På långbryggan upptäckte jag
poesins kärna.

Raden av bojar, som planeter
i ett solsystem.

Visst fanns det också mera grånat trä,
stolpar, tunna bokryggar.

Men den här gången hade jag mest ögon
för bojarna.

De drog och slet i mig,
förtöjde min fantasi.

Beställningar, distribution, kontaktytor

Milstolpar i gärdsgårdsserien,
dikter, 120 sidor.

Boken kan beställas till bokhandlar via Kirjavälitys.
Den finns tillgänglig för bibliotek hos Btj.
Den finns också till salu på nätet hos
Adlibris, Booky, och CDON.COM.
Samt hos Info.fi, Prisma,
Suomalainen kirjakauppa,
Suuri Suomalainen Kirjakerho och
Turun Kansallinen Kirjakauppa.
I Åbo finns den på bokhandelsdisken
i Kansallinen Kirjakauppa,
också Akademiska Bokhandeln torde ha.
I Sydösterbotten kan man titta
in i Luckan.

Övriga beställningar och kontakt:
Ett Projekt Ryggverk,
gunnar.hognas (at) gmail.com.

  
   © Gunnar Högnäs

   Foton
   Gunnar Högnäs
   | Röda kon Kristinestad

   Omslag
   Gunnar Högnäs
   Nina Huurrevaara

   Bildbehandling layout
   Nina Huurrevaara

   Ombrytning
   Gunnar Högnäs

   ISBN 978-952-93-7245-4

   Tryck
   Painosalama Åbo 2016

Gärdsgårdsserie

Milstolpar i gärdsgårdsserien är en rätt informativ boktitel, om man synar närmare i sömmarna och sätter in i vissa sammanhang.

Dels anspelar den på diktsamlingen Ansiktet mot muren från förra årtusendet. Murar och gärdsgårdar är inhägnader, staket.

Och dels innehåller den associationer till upphovsmannens intresse för idrott, här närmast fotboll. Milstolpar => målstolpar. Gärdsgårdsserie igen är en benämning på de lägre eller lägsta divisionerna i ett seriesystem. Begreppets ursprung har en helt konkret bakgrund. Förr i tiden fanns det inte alltid fina fotbollsplaner i varje by och avkrok. Det hände ofta, att fotbollen tjongades omkring på gärden och ängar. Kärt barn har ofta minst två namn, en annan term är lingonserie.

Eftersom flera platsangivelser i Milstolpar i gärdsgårdsserien anknyter till ställen som Kaskö, Kristinestad och Närpes, handlar det på sätt och vis om geografiska gärdsgårdsserier i Finlands ortsystem. Också platser i Åbo passerar revy, till exempel Fäbodsgränden och åstranden.

Ja, Milstolpar i gärdsgårdsserien är de stora perspektiven i den lilla skalan.

1PR eller Milstolpar i gärdsgårdsserien

Ett Projekt Ryggverk har utkommit med Gunnar Högnäs diktsamling Milstolpar i gärdsgårdsserien, sammanlagt 120 sidor nyskriven finlandssvensk poesi.

Eller som det bland annat heter i efterordet Baksidan:

Jag debuterade med texten Prolog till en dagbok för snart fyrtio år sedan i den österbottniska antologin Landhöjning. Året därpå, 1978, publicerades min diktsamling Ansiktet mot muren på Författarnas Andelslag. Milstolpar i gärdsgårdsserien är min andra bok i ordningen. Men eftersom hälften av en livslängd skiljer de två samlingarna åt och motiven tilldrar sig under olika årtusenden, ser jag det här som en ny lyrisk debut...

Merparten av dikterna kan dateras till år 2015...

Platsangivelser förekommer med jämna mellanrum, en solklar första arbetstitel hette Ordort. Främst av allt handlar det om skärvor av vardag, liv, planet och rymd som tränger sig på, rispar, färgar och formar: mosaik, människor. Det skaver mellan raderna, vilket för övrigt också lät som en lämplig överskrift...

Språk är fria, gränslösa allmänningar och nöjesfält. Och dikter smekningar på hudens insida; med- och mothårs, medsols och -mot.

I Finna finns följande uppgifter just nu: Milstolpar i gärdsgårdsserien.