Namn på den aboensiska resonanslådan för musik

Åbo ska få ett nytt musikhus. Efter omgångar med namnförslag och röstningsfinal har publiken avgjort. Fuga - på finska Fuuga - ska den nya byggnaden heta.

En skojig namntävling blev en limerick

Musikhuset ska visst kallas Fuga,
för i Åbo kan inte noter ljuga.
Men ingen funikular,
notan ska ljuda klar.
Så vi hoppas det får heta duga.

Gunnar Högnäs
Åbo

(Insändare i ÅU:s pappaerstidning 17.12.2022)

Iscensatt poesikaraktär

Kulturrådet i Norge har publicerat en skrift, Digtoplæsning. Former og fællesskaber av  Louise Mønster, Hans Kristian S. Rustad, Michael Kallesøe Schmidt. Den finns här i sin helhet.

På sidan 198 börjar ett kapitel som heter Podpoesi og mere end 100 digtere. Och följande sida innehåller ett stycke som Google translator serverar så här:

"Podpoesis gränssnitt påminner om Lyrikports, genom att det också presenterar poetens fotografier på en vit yta. Fotografierna på Podpoesi har dock ingen enhetlig estetik. De är alla i svart och vitt, men varierar i stil. En del av fotografierna är konventionella författarporträtt, och en del är utomhusfotografier med träd och hus som bakgrund, medan en del har en neutral bakgrund. Andra fotografier bryter med dessa vanligare och stiliserade former och har en uppenbart iscensatt karaktär.

Till exempel tittar Gunnar Högnäs fram bakom en vägg med en spegel i bakgrunden, så vi kan se hälften av hans ansikte och bakhuvudet. Freke Räihä stöder sitt huvud tungt med ena handen, medan han tittar in i kameran. Och Johan Jönson svarar inte på fotografens blick, utan tittar ner med glasögonen i pannan."

Märkväl att Podpoesi nu har stängt ner och inte längre finns. Men så här kunde det se ut.
Eller så här.

***

"Kulturrådet har som formål å stimulere samtidens mangfoldige kunst- og kulturuttrykk og skal bidra til å løfte fram kulturens rolle i samfunnet. Kulturrådet støtter kunst- og kulturprosjekter over hele landet, driver utviklingsarbeid og er rådgiver for staten i kulturspørsmål. Gjennom støtte til profesjonelle kunstnere, arrangører, utgivere og ulike kulturvirksomheter bidrar Kulturrådet til at kunst og kultur skapes, dokumenteres, bevares og gjøres tilgjengelig for flest mulig. Målet er at Norge skal ha et levende og mangfoldig kunst- og kulturliv."

"Arts Council Norway is the main governmental operator for the implementation of Norwegian cultural policy. Arts Council Norway functions as an advisory body to the central government and public sector on cultural affairs. The Arts Council is fully financed by the Ministry of Culture."

Ordfestival i Östhammar

Hösten glidflyger,

fäller sina löv. Färger
spränger i luften.

Gunnar Högnäs, Leverans från diktsamlingen Haiculdesac (2020)

Jag tycker att det är en mycket fin skildring i haiku-form av den årstid som kanske är den vackraste vi har, och som vi är mitt i just nu. Med alla sinnen öppna kan man åtminstone för en stund njuta av naturen och bli påmind om att världen i sig inte är så tokig ändå, även om, ja ni vet. Homo sapiens kämpar med sig själv. Med allt. Ibland mot.

Upplevelsen av det sköna och vackra i livet klarar vi oss knappast utan. Inte heller kan vi leva utan sådant som väcker vår fantasi, nyfikenhet, ger spänning, motstånd och vidgar våra horisonter på olika sätt. Det som får oss att känna en stunds njutning, frihet, bekräftelse, kommer nära, berör, förvånar, förströr, förundrar eller väcker engagemang."

Så står det i Josef Nyléns Ordförandebrev 7 / 2022. Det gäller Östhammars litteraturförening som ordnar Ordfestivalen (årets gick av stapeln för ett par dagar sedan, 15.10). 

Det är ju alltid trevligt då ens ordfestande sprider sig, exempelvis till Östhammar i Uppsala län. 

Lager på lager

Vi lär av historien att vi inte

lär av historien, därför lär vi inte

lära oss. Nyspråket är en tidskapsel:

aldrig igen betyder alltid igen.

Kultur på bibban

Kolla Kimitoöns biblioteks Facebook

 

Vattenbalett

Ytspänning seglar

i moln, som att löpa på

sjö i haikuland.

Bibbabukett

Efter att Lillholmsstipendiaten (- Svenska Folkskolans
Vänners vistelsestipendium -) berättat om sitt yrke som 
bibliotekarie/informatiker, sin roll som kulturpåverkare,
och samtidigt uppträtt som författare, med poesiuppläsning
(bl,a, med några nyskrivna dikter som också refererar till
Rysslands diaboliska överfall på "broderfolket" Ukraina)
på biblioteket i Västanfjärd 4.8 belönades han en bukett.

Här framför allmogetorpet Lillholmens paraddörr. 

(Foto: Pauliina Sandberg)

 

Lillholmsstipendiaten på Västanfjärds bibba

Lillholmen stipendiat Gunnar Högnäs i Västanfjärds bibliotek 4.8.2022 kl. 18.00

Diktaren, kulturpåverkaren och informatikern Gunnar Högnäs berättar om sitt arbete och poesi.

Kaffeservering. Välkommen!

Lillholmen stipendiaatti Gunnar Högnäs Västanfjärdin kirjastossa 4.8.2022 klo 18.00

Runoilija, kulttuurivaikuttaja ja informaatikko Gunnar Högnäs kertoo työstään ja runoudesta.

Kahvitarjoilu. Tervetuloa!


(Svenska Folksskolans Vänner - vistelsestipendier https://sfv.fi/sv/tavlingar_pris_stipendier/stipendier/ )

SUPpoesi - overwaterlyrik

Stå upp och paddla,

gå på vattnet, fjärma dig
från livets lögner.

Från musik till poetik - från notapparat till Notapparat

 
Vad allt kan ha påverkat (också) min poesiådra...

"'50 minuter dopning tidigt varje morgon' – progrocken var Gunnar Högnäs musikaliska stöttepelare när han skulle skriva studenten"
(Yle, publicerat 16.4.2022)

Lyssna på programmet via Arenan 
(utgår söndag 16.4.2023)

Algoritmen, Aspenström, Brueghel och döden

Döden bor i mig som en objuden gäst, en airbnb-resenär, en kartläggare av utrymmen och skrymslen, kanske ett frö, ett fisköga. Eller är döden en algoritm; den som lyssnat på Radiohead har också – den som läst Garp och hans värld har också – den som strövat genom Brueghel den äldres landskap har också – den som försjunkit i Wes Andersons filmatiska värld har också – den som seglat iväg med Aspenströms poesi har också – den som sett Lasse Virén falla och vinna har också – den som satt sig ner vid kusten i Åbolands skärgård har också – och ändå, när det kommer till kritan, trasslar algoritmen in sig i verklighetens oberäkneliga logik; för ingen har älskat dig så som jag har.

Bländad av finlandssvensk poesi

Med anledning av antologin Bländad av död och kärlek.
130 år finlandssvensk poesi
(Schildts & Söderströms, 2021)
Diktkommentaren ingår i
Nya Argus nr 4-5 2022.

Poesiåret 2021 – flygtrötta fåglar?

(Det här är eventuellt lika mycket en recension av utgåvan Poesiåret 2021, som en notering av kalenderns recension av Notapparat.)

Sajten Örnen och Kråkan har i några års tid publicerat en litteraturkritisk kalender, Poesiåret det och det. Nu finns den färska och femte i ordningen, Poesiåret 2021, i omlopp.

Kalendern ”vänder sig till alla som är intresserade av poesi, lekmän såväl som poeter; men särskilt till dem som arbetar med poesi i professionen: bibliotekarier, journalister, forskare, redaktörer, lärare, studenter…”

Den innehåller runt trettio enskilda essäer samt primus motorn Magnus William-Olssons genomgång av en ofantlig mängd diktböcker på svenska som inte behandlats i de enskilda artiklarna.

Så här skriver W-O själv: ”Sedan 2016 har jag läst nästan alla diktsamlingar som utgivits på svenska med ambitionen att nå en större offentlighet. Jag har också försökt att hålla mig ajour med svensk poesi publicerad på internet. Verksamheten har givit mig omtumlande erfarenheter och insikter i konstartens mångfald och variation. Liksom frustration av hur begränsad den offentliga bilden av svensk poesi i de stora medierna är, men också i tidskrifter, liksom i akademiska uppsatser och avhandlingar. Inte bara kanonbildningen, utan också litteraturhistorieskrivningen ter sig idag besvärande impressionistisk.”

Jag förstår att både örnar och kråkor kan bli lite flygtrötta och uppgivna i sådana luftrum – och att dessutom "tvingas" eller "tvinga sig" att konsumera en sådan överdos poesi i många herrans år. Men som bibliotekarie och intresserad av poesi tycker jag mig kunna skönja, här ur mitt markperspektiv, att det ovan sagda gäller – åtminstone i viss mån – också den litteraturkritiska kalendern Poesiåret i egen hög person.

W-O brinner för poesi, det är klart. Han är be- och inläst, det betvivlar jag inte. Han har en agenda, en mission, att ge dikterna den plats de förtjänar, inget tvivel om den saken.

Men, och här är kruxet, eller kraxet… På samma sätt som det kan inträffa på nationella och internationella plan, mellan människor i arbete och fritid, i relationer et cetera – att man avsiktligen eller oavsiktligen trycker ner andra, eller bara sänker dem en aning, själv flyger högre, för att komma upp på bärvindar ovanför andra, får jag den känslan (ledsen för det!) att W-O inte egentligen försöker se godbitarna, skapa intresse för poesin i stort, locka till läsning av respektive verk.

Ja som bibliotekarie och intresserad av poesi blir jag ju inte direkt intresserad av att befatta mig liksom, att kolla in närmare.

Och ändå skriver han i kalenderns förord: ”Kvalitativt är en överväldigande del av de etthundrasjuttiotre böckerna ur 2021 års utgivning som behandlas i denna kalender bättre än tidigare år. Kanske vittnar det om att poesin också på andra vis ägnas större omsorg idag.”

Jag undrar alltså vad W-O menar, trots sin förtrogenhet med de lyriska ansatserna och språken, med uttalanden som (beträffande Johan Rantala Bonniers samling Jag, du, vi): ”Vad ska man egentligen göra med dikter som den här?” Ja, ja som bibliotekarie och intresserad av poesi kunde man rentav vända poesin ryggen, vingarnas undersidor och segla vidare. Om meningen är att skapa goodwill för lyrikböcker behövs det kanske andra infallsvinklar.

Och då han kommer till två översättningsvolymer med en av mina nyare favoriter, Louise Glück, kan han måla ut henne genom en smått uttråkad hållning: "Men dikterna tycks liksom skrivna av nån som stoppat händerna i fickorna och ’härmar en som ser lugnt på världen’, för att tala med en annan nobelpristagare.”

Som poet däremot tar jag gärna emot Magnus William-Olssons kritik. För det första är jag tacksam att han fäster uppmärksamhet på att jag trots åtskilliga ”närläsningar” inte märkt ett saknat ”r” i verbet virvla.

För det andra vet jag via hans kritik att jag måste ha gjort något rätt, att jag inte kan ha misslyckats helt och hållet. Jag menar: inte kan ett punkband känna sig nöjt om kritiken kallar plattan mesig, eller en ambientartist om den karaktäriseras som oroväckande. På grund av W-O:s omdöme vet jag, att mina avsikter träffat rätt, även om inte just han godkänner eller tycker om dem.

Så att:

”Också Gunnar Högnäs (f. 1957) kommer för andra året i rad med en diktsamling. Den här heter Notapparat och ger ett rastlöst, näst intill maniskt intryck. Varför, tänker jag, ska allt detta publiceras? Varför ser poeten det inte istället som ett material att arbeta vidare med, för att kanske på några års sikt finna fram till en tydligare form. Ofta rinner jag bara igenom dikterna, men ibland dyker det upp en bild som känns intressant att undersöka. Vad är det till exempel för hus som här beskrivs? Och hur är det egentligen beläget?

Kvällshimlen vivlar
som en slak fallskärm.
Huset är sakta på glid

i mörkret, en maskerad
ubåt med okänd order
i barlast. Du simmar

förbi utanför fönstret,
med ditt huvud som
en självlysande fisk.

Hur kvällshimlen gör när den ’vivlar’ ser jag inte framför mig. Kanske, tänker jag, skulle det ha stått ’virvlar’ men varför skulle ’slaka’ fallskärmar göra så? Metaforen med huset som en ubåt är okay. Men den okända ordern – och i barlasten? Bilden av simmaren med huvudet som en ’självlysande fisk’ tycker jag dock är stark. Jag ser henom tydligt framför mig utanför ubåtsfönstret.”

Nyordssonett tjugohundratjugoett

"Hybridlivet är det nya normala
Coronabubbla, maskne, vaccinnationalism – även i år sätter coronans framfart tydliga spår i nyordslistan. Det konstaterar språkvårdaren Ola Karlsson."

Och mer om fjolårets nyord kan man läsa i hans krönika på Institutets för språk och folkminnens sidor (27.12.2021).

Här en Nyordssonett som ingår i Nya Argus 1-2 2022. (Fono betyder fear of normal. Vad de andra orden har i beredskap framgår ur krönikan eller ur själva Nyordslistan 2021.)

 

Notapparaten vid havet - Gunnar och Gurnah

Fint att förknippas med en Nobelprisförfattare.
Och by the way, by the sea är också en
av många händelsehorisonter i samlingen Notapparat.
(Köps ofta tillsammans påstår alltså Adlibris.)