Rökoen, staadin - eller konsten att mjölka med lins

I november 2015 gick jag omkring i Kristinestad
med kamera och i olika väderstreck.

Också i "staadin" var det höst,
med vackra färgdimensioner.

På Salavägen började jag skymta mitt mål,
det som skulle bli milstolpen.

Närmare sagt, Röda kon,
eller Rökoen.

Grånat trä, speglingar, vackra ögonblick.

Livets storslagenhet och bilringars själavandring;
byte av kommunikation.

På långbryggan upptäckte jag
poesins kärna.

Raden av bojar, som planeter
i ett solsystem.

Visst fanns det också mera grånat trä,
stolpar, tunna bokryggar.

Men den här gången hade jag mest ögon
för bojarna.

De drog och slet i mig,
förtöjde min fantasi.