Algoritmen, Aspenström, Brueghel och döden

Döden bor i mig som en objuden gäst, en airbnb-resenär, en kartläggare av utrymmen och skrymslen, kanske ett frö, ett fisköga. Eller är döden en algoritm; den som lyssnat på Radiohead har också – den som läst Garp och hans värld har också – den som strövat genom Brueghel den äldres landskap har också – den som försjunkit i Wes Andersons filmatiska värld har också – den som seglat iväg med Aspenströms poesi har också – den som sett Lasse Virén falla och vinna har också – den som satt sig ner vid kusten i Åbolands skärgård har också – och ändå, när det kommer till kritan, trasslar algoritmen in sig i verklighetens oberäkneliga logik; för ingen har älskat dig så som jag har.